Hejhopp! 

Måndag idag och idag är känslan laddad av flera anledningar. Svaret på varför kommer lite längre ned!

Lördagen var det ju Eurovision och Loreen tog hem en storartad seger. Riktigt bra var hon och när folk frågar om jag tyckte det var rätt är mitt svar att hon var den enda som hade allt; en bra grundlåt, bra melodi, snyggt arrangemang på låten, snygg och enkel koreografi och klädsel. men framför allt hon hade rösten som passar så bra i hela paketet. De flesta har i grunden en bra låt men det fallerar på att artisten i fråga inte riktigt kan leverera låten röstmässigt. Lite så som jag tyckte med Dannys låt. Riktigt bra i grunden och snygg koreografi men den passade inte riktigt honom inte i det arrangemanget iallafall. Samma var det med 3-5 andra låtar i lördagens final som hade några av bitarna men inte helheten. Så grattis Sverige och Loreen. Jag hade en trevlig kväll med fina vänner och så Daniel. Han har dykt upp lite som gubben i lådan på våra häng, men det blir en bra balans i gruppen, han är lätt att ha att göra med!! 

Söndagen skulle den stora comebacken avklaras. Rebecca, en gammal arbetskamrat "lurade" med mig att komma och träna i hennes fotbollslag. De är i behov av en målvakt. Och idag har jag träningsvärk i lite muskler jag inte brukar ha, ljumskar och benens yttersida och rumpa efter att  ha stått målvaktsberedd; höftbrett mellan fötterna, på tå och lite lätt böjda knän. Men vad kul det var och gick mycket bättre än vad jag trodde, inte spelat på 7 år och egentligen inte stått i mål på 13, iallafall inte tränat på det. All gnuggträning som Torbjörn körde med mig och Johanna sitter i ryggmärgen! Det blir kanske en första match den 10 juni, får se om de tycker jag är tillräckligt bra för att ta målvaktsplatsen. Lite fler träningar först iallafall så jag kommer in i det bättre.

Idag är det 19 dagar kvar till stadsloppet, mitt allra första löplopp om man bortser från vårruset. 10 km har jag heller aldrig sprungit så det ska bli intressant. Dock innan jag blev förkyld så började jag känna av lite problem med benhinnorna på högra smalbenet. Vet inte vad det beror på, om jag tränat för mycket, men mängden har varit i princip samma sen i januari 3-5 pass i veckan av varierande art, så borde inte vara det. Så idag har jag köpt nya löparskor på löplabbet för att se ifall mina gamla slitna skor kan vara orsaken! På löplabbet får man fin hjälp med att välja ut, de kollar ens löpsteg och hittar en sko som passar. Jag fick mig en sko med lite pronationsstöd, finns visst 2 olika grader och jag fick den lättare graden, så håll tummarna för att det är skorna som behövdes bytas ut. 

Testade dem ikväll på en kortare runda, och de kändes raceraktiga, sprang 4.5 - 4.8 km på 30 min så kändes riktigt bra, några steg i rätt riktning. Nu behöver jag bara få in lite längre distanspass innan stadsloppet. Åh hoppas att jag inte blir så svullen i benhinnorna, men har stretchat och gjort tåhävningar och masserat och behandlat lite kallt. Jag försöker även löpa 180 bpm som oxå ska hjälpa men ibland är det tufft att följa takten i musiken ordentligt!!

Nya löparskor och gamla fotbollsskor och handskar, som behöver bytas ut. Nya intresset vs gamla kärleken. Riktigt laddad för stadsloppet iaf och hoppas fortfarande på att jag ska nå målet som jag satt men får se, är lite kort om tid att fixa det på.

Veckan har varit hektisk och efter en lång onsdag då vi satt med uppsatsen fram till att det ljusnade på torsdags morgonen var det dags att lämna in vid 13-tiden. Skönt att uppsatsen är inlämnad, nästan iaf. Den behöver förbättras och så ska vi fixa seminariet som är den 8:e juni. Vi har nästan 2 veckor på oss. Så vi bestämde oss för att ta ledigt denna helg för att få nya krafter till att göra ett ännu bättre jobb.

Det första jag ville göra var att umgås med mina brorsbarn, speciellt 4 åriga Karin som är min solstråle i livet. När jag är med dem så försvinner alla bekymmer som finns i livet för i ett barns värld så är bekymrena annorlunda än i en vuxens värld. Så jag fick den äran att hämta på dagis. Efter dagishämtning så njöt vi av glass i solen och sen gick vi till en lekpark innan vi gick hemåt för fortsatt lek. En välbehövlig eftermiddag och jag hoppas på många liknande dagar under sommaren då jag inte kommer jobba så mycket!

Efter uppsatsen var det oxå dags att börja träna igen efter förkylning. Har inte kommit igång tidigare både pågrund av att jag haft feber av och till under iaf 2 veckor av förkylningens 3, men oxå för att all tid gått åt till uppsatsen. Så tanken var att köra fredagsmorgon spinningen med bästa Therese på Sats Kungsgatan. Den starten gör nästan alltid fredag till en perfekt dag. Väldigt skönt sätt att starta dagen på och Therese är en väldigt bra instruktör och en fin person. Det där med att connecta med det där lilla extra är viktigt för mig, vet inte varför men det har alltid varit så så länge jag kan minnas. Sen om det bara handlar om att man snackar väder så räcker det också.

Men jag vaknade vid 5 och kände mig väldigt grötig i halsen, och då detta skulle bli första träningspasset visste jag inte hur kroppen skulle reagera och hur min hosta skulle arta sig, jag vill inte behöva lämna passet för att jag hostar för mycket. Så det fick bli att inte gå dit. Men jag blev inte lat för det utan bestämde mig för att promenera in till stan och månadens frukost ute med fina Mia-Maria Göransson. Det blev en promenad på 7 km till Brogyllens cafe. 

Promenaden kändes bra och tog 67 minuter,  så var ändå ett ganska bra tempo. Och nästan obefintlig hosta!!  

Så målet blev att fortsätta testa lördag morgon, innan det blev allt för varmt, med promenad/löpning. Mestadels promenad med lite fartlekar var tanken. Men när jag väl lämnade så blev det jogg i 3 km, med ett litet stopp pågrund av hosta, innan jag började med promenad/fartlekar. Promenera 1 lyktstolpe, öka tempot 2 lyktstolpar. Ni fattar grejen helt enkelt. Och så blev det även 5 ruscher 10-15 sekunder i backe. Jag var trött men det kändes bra och det blev mycket mer löpning än tanken innan.

ska bli kul att träna vidare, nästa mål är stadsloppet i Karlstad. Ett ganska flackt millopp. Har mitt mål där, men tiden börjar rinna ut så vi får se hur det blir med det.

Lördagen avslutas med tjejgänget, vi ska käka sushi och dessert, dricka lite bubbel och kolla in mello. Jag gillar oftast inte musiken på dessa tillställningar men gillar det sociala i det och sen är det alltid kul att ha åsikter, bra eller dåliga, om alla bidrag både i den svenska versionen och Eurovision. Dock blir det väl en lång kväll. Hoppas iaf att Loreen får till ett bra framträdande och håller Sveriges fana högt!

Söndagen blir det ett möte med en gammal god vän förutom tårtkalas hemma hos fina Vanessa! Berättar mer nästa gång!

Sista rycket med kandidatuppsats. Idag kl 13 ska den vara färdig. Men vilken dag/natt det har varit. 

För 3 veckor sedan, då allt kändes i fas med uppsatsen så tackade jag ja till att jobba tis-ons denna vecka. Tänkte att om detta fortsätter så kommer vi vara klara innan med lite små justeringar bara sista dagarna. Men TJI fick jag. Så nu har jag lärt mig att oavsett hur det känns, inte tacka ja till att jobba precis dagarna innan. 

Så idag, onsdag fortfarande för mig, för jag har inte somnat än, har varit en lång dag som började med handledar möte kl 9. Som inte alls gick så bra som förhoppningarna var innan. Sen sitta någon timme med uppsatsen innan sätta sig på en vagn och åka till Mässan för att jobba på RoRo mässan. Trevlig liten mässa med sjkut mycket roligt folk från england, tyskland, australien, norge, finland, ja hela världen helt enkelt. 

Kände mig dock lite halvstressad över att vi hade så mkt jobb kvar med uppsatsen. Kunde inte njuta fullt ut av jobbet.

Efter jobbet tog jag ett stopp på avenyn, inhandla middag till mig och Rebecca och lite snacks med energidryck för att klara kvällen. Längtar tills detta är över så det kan bli lite bättre matvanor igen. Det har varit dåligt de sista 2 veckorna. Vi satt kvar på skolan tills vi blev utkastade 22.30 och så gick vi till Tintins på engelbrektsgatan, eller vad det nu heter nu. Nattöppet cafe! Lite mycket folk kanske, men funkade bra då varken jag eller becca ville ta hem nån av oss hem till sig. Min lägenhet är i stort behov av städning nu. Inte varit jätteprioriterat det senaste. 

Sen med sista vagnen vid halv 2 och nu är kl 4 och jag vill nog sova 3 timmar innan det blir dags för att mötas upp i skolan igen fortsatt mycket kvar att göra. 

Det där med att det fortfarande är onsdag för mig trots att vi bytt dygn enligt kalendern och klockslaget kommer från gamla BK-tiden, då det enligt systemet var den dagen som det öppnades tills det stängdes och kassorna stängdes av och kunde byta dag. Så då blev det så att ibland kunde man ha fredag fram till klockan 12 på lördag lunch för att man varit seg efter jobbet. 

Nu får vi se hur torsdagen och det sista med uppsatsen blir. Håll tummarna för oss 

...............Magiska Under!

Åh vad jag älskar åskoväder!! Det är nåt romantiskt/myskänsla av att sitta under en filt på nåt ställe där man inte blir blöt av regnet, till exempel den inglasade balkongen i min mammas förra lägenhet, och bara njuta. Ha lite ljus tända. Kanske en kopp te, lite frukt och en bra bok.

Åh gud vad längesedan jag hade möjlighet till detta. Ändrig måste ske. Eller i Göteborg är det ju enligt min mening kanske inte så ofta som man får uppleva ett sådant långvarigt åskoväder som det varit här de senaste 2 timmarna. SÅ även om möjligheten finns att ta sig någonstans och verkligen få uppleva åskoväder på bästa sätt så hinner jag oftast inte.

Sen kan jag ju hålla med om att oftast är ju timmarna innan det bryter lös jobbiga med tryckande hetta och tungt tryck överallt. Man kan nästan ta på det faktum att snart smäller det. Men det är det värt. Iallafall om det blir lite substans i åskan!

Lite nostalgi då! Vårat vinnande bidrag i Eurovision från året jag föddes! Idag är första dagen på årets Eurovision vecka! Vilken är din favorit?

Det här har nog varit den värsta pluggperioden i mitt liv, om man ser till all tid som lagts på en och samma sak. 

Sitter just nu på handels, det är lördagkväll och klockan har precis slagit 20.30

Så det är ju tur att man har en sån trevlig uppsatspartner, som jag ska vara ärlig ibland har drivit mig till vansinne, men som oftast bara genom att sjunga på facebook-låten som nåt land ställer upp med i eurovision song contest nästa lördag får mig på bättre humör. Vi är väldigt samspelta samtidigt som vi inte är det, vilket grundar sig i någonslags outtalad kommunikation som vi har som enbart fungerar när vi är på samma våglängd. När detta uppnås fungerar det riktigt bra. Intressant är det om inte annat, och jag kan tänka mig att de som skulle observera oss skulle se oss som ett intressant experiment. 

Så det är väl tur att det har fungerat så bra, det är ju en risk med att göra en sådan här sak med en utav sina bättre kompisar. Det kan tära samtidigt som det kan göra en tajtare. Men jag ska erkänna att jag längtar tills detta är färdigt och vi kan återgå till att enbart snacka skit och skratta åt varandras egenheter. 

En liten tribute till en person som jag inte fick lära känna så bra men så här i efterhand gärna hade velat,

konstigt att premiera en dödsdag kanske. (Jag har dålig koll på födelsedagar i alllmänhet oxå)

Farmor Marianne, hon som gav mig mitt 3:e namn! 

Men denna dödsdag var så mycket mer än bara sorg. Det var fylld med så mycket lättnad. Lättnad för att farmor slapp leva livet hon levde de sista 15 åren. 

Jag kommer inte ihåg exakt när det var, vilket år, men jag var 9,10 eller 11 år då första stroken/epilepsi anfallet kom. Sen var det höftbrott och fler stroker som följde, förlamning och andra problem blev resultatet men farmor kämpade på och ville komma tillbaka kommer jag ihåg. Och hon lyckades väldigt bra, hon kunde gå med rullator, fram tills ytterligare stroke/epilepsi anfall satte p för allt och efter det så satt hon i special rullstol och var sängliggande mestadels av tiden. 

Min farmor jobbade på långvården på kronoparken, en stadsdel i karlstad där jag växte upp. Jag kommer ihåg att vi brukade hälsa på henne på jobbet i samband med mina tandläkarbesök :). Vad farmor alltid sa var att hon aldrig ville hamna i vården så där. Det jobbiga var att det var inte många år efter sin pension som allt hände och hon hamnade där ändå. Inte just på den långvården men ändå. 

Det är en del av lättnaden av att hon äntligen fick lämna jordelivet, att hon slapp vara en del av det hon verkligen inte ville vara en del av och på det sättet också. 

Min farmor var en speciell liten dam, inte så farmoderlig, inte så som jag fick lära känna henne iaf. Men hon var där och lärde mig saker ändå. Hon lärde mig lägga patiens, idioten kallade hon den. Lägger den än idag faktiskt. Dessutom hade hon en sådan där lite gammaldags kaffekittel som visslar när den är färdig. Den stod alltid på spisen. Jag kommer också ihåg att hon och jag inte hade samma godissmak. Hon tyckte jag var ett konstigt barn som inte gillade det speciella påskgodiset, jag kommer inte ihåg vad de heter, de där färgglada små äggen. Tycker än idag inte om dem. 

Hade inte allt hänt henne så hade vi kanske lärt känna varandra bättre. Man kan inte ändra på det förflutna men jag minns de goda sidorna och försöker glömma det dåliga (farmors katt var inte att leka med). 

Fortsätt vila i frid farmor!

Maj, månaden med alla röda dagar och klämdagar hit och dit. Maj, det är då man knyter ihop säcken för årets läsår. Maj, då Handels verkligen blir som ett andra hem. Maj, då man inte hinner med så mycket annat vilket alltid leder till att solen skiner, slår aldrig fel! Maj, då firas alla "tack för året innan sommmaren" fester. Maj, då de flesta serier man följer tar slut. 

Maj, då våren blommar ut på riktigt. Maj, då regnet inte är nedkylt längre.

Say what....?

Maj är en sådan där bitterljuv månad för mig. Det finns så mycket gott med Maj. Det är månaden man vill njuta av så mycket man bara kan. Det är också en månad då jag hänger mycket på handels pågrund av plugget, från tidig morgon till sen kväll, mån-sön, vecka ut och vecka in. Tur i oturen denna gång, beroende lite på hur man ser det, glaset halvfullt eller halvtomt, är att jag är dunderförkyld nu, det gör min planering lite lättare, då antal träningstimmar i veckan blir i princip obefintliga. Men min träning behövs för att jag ska kunna plocka fram mitt "a-game" till studierna. Så hoppas verkligen att detta ofrivilligt träningsfria tillståndet släpper snart för uppsatsen ska in snart och för att det idag är 1 månad kvar till "stadsloppet" i Karlstad. Mitt allra första lopp någonsin och jag behöver löpträna en massa fram tills dess för att klara mig runt och mitt mål!!!

Ha en toppen långhelg till alla därute, ses kring vasagatan!!

Idag har jag tränat mentalt. Vi skulle ha lite längre veckomöte idag på HR för Daniel, vår personalansvarig, ville köra lite framtidsövning. Han hade stött på nåt som heter appreciative inquiry som är en övning där man inom en organisation tar det som är bra och försöker göra det ännu bättre. Fokus på allt det positiva och man nämner inte det negativa. 

Övningen gick ut på att vi i grupper, våra team, skulle diskutera kring lite frågor om framtiden för HR, vi skulle brainstorma på ideér och komma fram till 3 saker som vi tyckte sammanfattade varje fråga. I varje grupp skulle vi vara stöttande, låta varje person prata till punkt, vara positiva till varje ide även om vi inte tyckte lika eller hade motargument. Våran peppning skulle bestå i att vi sa snälla saker om varje idé eller gjorde något annat som skulle visa att vi gillade den, som t.ex måla en bild eller applådera. En riktigt svår övning faktiskt, för det finns alltid saker man inte håller med om eller som man vill flika in saker i innan personen pratat färdigt. För min del var det en väldigt bra övning, jag fick testa att släppa kontrollen lite, samtidigt som jag fick öva på att se fördelarna i alla andras ideer, lite mer glaset är halvfullt mentaliteten. Det var svårt men efteråt kände jag mig väldigt glad och peppad. 

Det var en riktigt bra övning.

Mer sådant tack!!