Shit!

Längesen sist! Mkt har hänt sen senaste inlägget som jag skrev i slutet av april. Då det har hänt så mkt under sommaren och hösten så kommer jag dela upp inläggen. Detta kommer vara lite summering utav de 3 loppen som jag deltagit i det senaste halvåret.

Efter operationen återhämtade jag mig hur bra som helst . Jag måste erkänna att jag efter operationen gick runt och kände mig som en reklampelare för operationer och jag nästan prackade på folk att de borde operera sig för det var ju hur smidigt som helst. Redan 1 maj, ca 2 veckor efter operationen, var jag igång igen med lite träning; det första jag gjorde var att cykla 1.7 mil. Det kanske var lite väl att ta i så där tidigt men jag körde bara platt, inga backar för att inte anstränga magen, det var det viktigaste. Ville ju inte få nåt bråck i de olika ärren speciellt inte i de inre. Men jag hade ju ett Hisingen runt på 5 mil att träna inför som skulle gå av stapeln ca 3.5 veckor senare. Ska jag vara ärlig så var det i princip enda träningen jag genomförde på cykel innan loppet, förutom de 1.2 milen jag cyklade till starten vid Toleredsskolan dagen innan loppet. Så hur det var att cykla 5 mil visste jag inget om innan start. Men jag lyckades ta mig runt utan några missöden även om det var läskigt att cykla i all trafik speciellt efter 1:a depån då det bara bar utför några km. Tiden blev 2 h och 48 min, 3.36 min/km eller 0,56 tim/mil. Denna tid inkluderade ca 5-6 minuter sammanlagd paus i depåstoppen så tänk 2 h 42 min effektiv tid. Jag måste erkänna att målet när jag signa upp mig för loppet, förra hösten, var att försöka klara mig runt på 30 min/mil men då hade jag inte tänkt att jag skulle opererat mig mitt i förberedelserna. Så jag är supernöjd, för så långt ifrån det målet var jag inte. Det slutgiltiga målet blev att ta mig runt utan problem men ändå försöka trycka på lite hela tiden med tanke på förberedelserna. Det skulle ju inte vara någon söndagscykling. I och med att jag gick i mål så hade jag även slutfört min första Göteborgsklassiker. En skön klassiker som passar motionären som handen i handsken. 

Jag hade nästan glömt bort det där loppet, kanske blir det repris nästa år. Jag har ju faktiskt kört ett till Finallopp så nu är jag bara 2 lopp från ytterligare en avklarad Göteborgsklassiker. Men mer om det lite senare. Måste ju skriva allt i rätt tidsföljd.  

För innan sommaren tog fart på riktigt så var det ju dags att åka hem till Karlstad och springa Karlstadsstadslopp. 2:a året i rad som jag var anmäld, första året kunde jag inte starta pågrund av att jag hade stukat korsbandsfästet av alla ställen på kroppen. Men nu banne mig skulle jag starta och målet var ju att slå tiden från finalloppet året innan på 1.25.21 Som även var mitt personliga rekord då det var första och enda gången jag sprungit en mil innan. Att slå detta ansåg jag innan borde vara en lätt match, speciellt då stadsloppet är platt hela vägen. Helt enkelt ett perfekt lopp att persa på. Men osäkerheten var stor inför loppet, hade ju bara börjat springa igen efter Hisingen Runt så det var ca 3 veckor med någon slags löpträning. Hade satt upp som mål att på dessa veckor springa 3.5 mil inklusive loppet, för att inte springa sönder kroppen innan eller utsätta den för onödiga risker efter operationen, vilket jag lyckades med. Jag startade loppet och det kändes bra men kände efter ca 2 km att jag i princip tog slut, pulsen var jättehög och jag kunde inte få ned den. Försökte gå lite och det hjälpte lite men inte så värst mkt. Pulsen var rätt hög genom hela loppet och jag kunde inte förstå varför. Dock så pallade jag att öka tempot på Drottninggatan på den flygande 100 meters delen. 28 sekunder tror jag att jag klockades på, helt okej efter 8 kms löpning där jag varit i princip slut hela tiden. Dock långt ifrån mitt pers från högstadiet på samma distans. Nästa år kanske det kan bli än snabbare. Sista km vart en pina men vattenspridarna och de värmande hejaropen tillsammans med det faktum att jag fortfarande hade följe med killen i rullstol, som jag hade haft sällskap med av och till sedan km 3, gjorde att jag lyckades trycka till lite i slutet. Och jag kom i mål innan rullstolskillen, tack för sparringen. Tiden från 2012 års Finallopp slogs med 13 minuter och de nya personliga rekordet på 1 mil lyder 1.12.11 Så jag var supernöjd. Efteråt så insåg jag varför jag tog slut redan efter 2 km, jag hade enligt min runkeeper sprungit 1:a km på 5.35 och 2:a på ca 6 min vilket är ungefär 1.5-2 min snabbare per km än vad jag sprungit någonsin, om man bortser från ett löppass med Elin för 3 år sedan. SÅ inte undra på att jag var slut.

Jag var iaf sjukt nöjd och gick som på moln efteråt och såg fram emot att fortsätta löpa under juli månad för att komma in i någonslags kontinuerlig löpträning inför det stundande Finalloppet som går av stapeln första helgen i november varje år. Men tji fick jag.

Dagen efter stadsloppet åkte jag hem till Gbg för att hinna hem till vårsäsongens sista fotbollsmatch. Jag var seg i benen vilket inte var konstigt, men som målis så behöver jag ju inte springa så mkt även om det är mkt rörelser upp och ned som jag visste redan på förhand skulle bli lite långsammare. Jag började matchen bra och fick göra några riktigt bra ingripanden, varav en benparad på ett friläge, en räddning som fortfarande sitter på näthinnan. Dock fick jag släppa en boll förbi mig, vi gick bort oss kring mittplan och de kom 2 mot 1 och tryckte in den. Ett resultat som stod sig matchen ut. Vilket jag inte gjorde. Ca 25 min in i 2:a halvlek fumlade jag med bollen på en frispark, och en av deras spelar fullföljde löpningen och höfttacklade mig som var helt stillastående och framåtlutad. Smällen tog på bröstkorgen och så starkt har jag nog aldrig skrikit på en plan förut utav smärta. Med en troligspricka i revbenen lämnade jag planen några minuter senare. Malin fick hoppa in som målvakt och gjorde det riktigt bra. Detta innebar ofrivillig vila i några veckor, smärtan var svår att springa med för min del. Jag var tillbaka i träning i samband med första fotbollsträningen efter sommaruppehållet.

Efter det var suget efter att börja löpträna inför Finalloppet som bortblåst, men jag försökte under oktober månad att springa minst 2 ggr i veckan. Dock blev det aldrig längre tid än 30 minuter, oftast runt 20 minuter varje gång. Anledningen var att jag ofta kom hem sent pågrund av skolan varje dag och var då inte sugen på att gå ut och springa så det fick bli på löpbandet på gymmet vilket inte är en favoritsysselsättning. Jag tar dock med mig det att jag ändå gjorde det med förhoppningen att jag nån gång ska se tjusningen i att springa där också. Intervallträning på löpbandet uppskattar jag väldigt mkt, att ha koll på tempot hela tiden. Så löpbandet kommer förtsätta att vara en del utav löpträningen för min del. Det behöver inte alltid vara roligt för stunden men träning känns alltid helt rätt efteråt.

Hade även en partner in crime, Therese, som också tränade inför Finalloppet. Vi fick till några bra löpstunder ihop och vi startade även samtidigt i loppet. Det var trevligt med lite sällskap innan loppet men jag var tvungen att släppa Therese efter ca 1 km då hon har ett högre tempo i kroppen än mig. I år var Finalloppet mindre lerigt och samtidigt regnfritt vilket uppskattades innerligt. Terrängen och folket gjorde även årets lopp till en höjdpunkt och då jag lyckades springa lite snabbare i år än förra året så hade jag även lite mer löpare i spåret runt i kring mig under hela tiden vilket gjorde det ännu mysigare. Min sluttiden blev 1.17.09, 8 minuter och 12 sekunder snabbare än året innan. Så åter igen supernöjd. Ett stort grattis till Therese som slog personligt rekord trots förkylning i kroppen. Jag ser framför mig ett spännande Gbgs varv för Therese del till våren. 

Varje lopp har haft sin charm och jag har insett att fullfölja ett lopp är en stor seger i sig speciellt då mina uppladdningar har varit så olika för varje lopp jag deltagit i. Men förhoppningsvis så får jag till en bra löpträning även i fortsättningen och Silvesterloppet på nyårsafton känns intressant för att tvinga mig själv att fortsätta löpträna. Dock gillar inte jag, mina luftrör eller mina ljumskar, kyla så vi får se hur det blir med det. Men något lopp i slutet av mars hade varit optimalt. Du som läser kanske vet om något roligt lopp som går av stapeln då?

Det blev ett långt inlägg och du som orkade läsa ända hit ned. Bra jobbat. Ha en bra helg!