Hej igen!

Det verkar som att vi går om varandra. Vi lyckas inte sammanfläta våra liv tillräckligt för ett möte. Hur har du det? Jag hoppas innerligt att du har det bra och att du lever i en annan dimension för det kan innebära att vi kommer ses igen.

Blev påmind i början av veckan på facebook om vår Berlinresa vi gjorde för 3 år sedan. Fantastisk resa och fantastiska minnen vi har från den resan. Åker du dit något nu? Eller blir det mest Frankfurt?

Livet här tuffar på och jag har fått ett jobb. Ett vikariat som servicehandläggare på servicekontoret för skatteverket, försäkringskassan och pensionsmyndigheten i Borås. Ett ställe du besökte några gånger när du var sjuk. Eller iallafall la post till FK på brevlådan utanför några gånger.
Konstigt att vara i Borås varje dag och veta att du inte är där längre. Så fort jag stiger ur bussen tittar jag efter din svarta audi där du alltid parkerade den för att hämta upp mig. Tungt. Nu vet jag att du sitter i din nya bil där du är och säger att du sålde den svarta audin och att det är därför jag inte ser den. Men en sak ska du veta, ifall du tänker hämta upp mig igen så är det säkrast att du kommer i den svarta. För den kommer jag känna igen.

Vi kämpar på med allt som bouppteckning och bodelning innebär. Du lämnade oss med en röra men ett steg i taget tar vi för att reda upp i röran. Linus har gjort ett superbra jobb med att hålla i trådarna. Jocke och jag försöker hjälpa till så mkt vi kan. Hjälpa Annelie så mycket vi har kunnat. Nästa vecka ska vi röja mer i huset. Spara en del men troligtvis slänga eller skänka bort det mesta. Jag är mest intresserad av tavlorna vi hade i huset utöver alla dina skivor och lite tåg. Oavsett vad vi sparar emellan oss så finns det inga saker som kan ersätta dig och saknaden.

Nästa lördag spelar Saga på Pustervik. Följer du med mig? Hade varit kul att gå en sista gång tillsammans.

Ha det bra tills nästa gång vi ses. Saknar dig massa. Vi ses på Den Andra Sidan.

Massa kramar

Jag har berättat mycket om känslorna jag haft i samband med pappas bortgång. Jag har inte berättat så mycket detaljer kring hans sista dagar med oss på jorden. Detaljer som kommer vara inristat i mitt hjärta för alltid. 

Det finns en låt av Kent som fångar känslorna och tankarna jag hade den sista tiden med pappa på IVA och avdelningen för infektion när vi satt vid hans sida in till slutet.

Låten M:

Du faller handlöst framför mig

På din väg mot okända land

och när din sjukdom tagit dig

Ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera

Tar ännu en bild

Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

ja, det verkar så enkelt vännen.

Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk

En roll som krävde hårdare hud

Min kraftreserv den tar snart slut

Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små

Och du rör min kind så jag förstår

att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram

På lite håll liknar det dans

Och i drömmen håller du min hand

Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

I en värld byggd av män för männen

Där ingenting har något värde

Utom minnet av allt som var vårt

//vi ses på den andra sidan pappa. Saknar dig massor

Jag vet vad tiden är värd. Och tiden rinner iväg. En gång var jag miljonär när vi hade all tid i världen.