Två dagar före jul fick jag fira med mina 2 brorsbarn, mina små änglar. De trivdes och fick mycket fint, K fick en barbie med barbie häst och hon som inte hade en Barbie!! Lyckat! Och O fick djungel duplo och en Tiger outfit som han troligen sov med för att han älskar att klä ut sig!!

  God Jul från mig på Tomtvägen i Skattkärr!! Önskar alla fina dagar i fina människors sällskap!!

Hade tänkt skriva ett inlägg om mitt musikår, lite allmänt så där men fastnade på lite mer om min allmänna musikhistoria, så här kommer det:

Som de flesta vet består mycket av min tid utav musik. Så fort jag ska åka någonstans så åker hörlurarna i öronen och jag blir avskärmad från omvärlden och dras in i texter, gitarrsolon, trumbeats, stämsång, wailande, och en och annan schysst basgång. Mitt musikliv har sedan jag var väldigt liten varit väldigt levande. Ett av de första minnena jag har från musik, förutom att mamma Kerstin alltid sjöng för mig, är att pappa Lars tog med mig till en utav Karlstads musikaffärer när jag var 3-4 år och jag fick min första egna cd-skiva. Jag tror butiken låg i bottenplan i det då nya galleri Duvan och jag tror loggan var en svart LP-platta med röd bakgrund. Dock finns ju möjligheten att jag har tagit ett kärt minne och blandat ihop det med andra kära minnen. För det fanns ju en del musikaffärer i Karlstad när jag växte upp, där Megahertz var favoriten under tonåren. Jag tror till och med att jag aktivt valde den första skivan. Dock kan det ju vara så att jag hört ”oh mama” på radion och stått i vardagsrummet och försökt sjunga med på engelska och därför tyckte min pappa att det var den skivan jag skulle ha. Min första egna skiva var alltså Lili & Sussies Dance Romance som släpptes 1987. Den står fortfarande kvar i min skivsamling och är ett fint minne.

Sedan dess har det bara rullat på och jag har gått igenom olika musikfaser och gillat/gillar mycket olika genrer och artister. Hemma på 80-talet var det mycket syntbaserad musik från pappas håll men också en del pop/rock. Mina bröder influerade mig också med mycket pop/rock musik, U2, Kent och mycket P3 musik. Mamma har bidragit med mycket av musik som kommer och passar bra med den värmländska ådran, dvs. mycket dansband, Björn Skifs, Ted Gärdestad, och liknande musik. Dock så ska det tilläggas att hon var väl den som stod tillbaka mest vad gällde musik när jag växte upp då det alltid någonstans i huset spelades musik från någon annans cd-spelare. Så hennes donande runt i huset ackompanjerades ofta utav vad som spelades av oss andra, tänk att hon stod ut.

Musiken har alltid funnits i vår familj, i våra gener och i högtalarna. Den har alltid funnits där och varit ett stöd. Ibland när jag hör en låt eller en hel skiva så kan jag verkligen komma tillbaka till den perioden då jag lyssnade på den och de känslorna som just då genomsyrade mitt liv brusar upp till ytan. Den kommer alltid finnas där i alla tider. Jag hoppas musiken kan hjälpa mig och alla människor till att leva ihop, överbrygga kulturer och berika dem, och att den kommer göra det för alltid.

Ibland så får jag en känsla, en känsla som behöver fås ned på papper, så ock när november blev december 2012. Här kommer något jag skrivit:

Mitt göteborg

Mot det blåa kyliga välkomnas jag av lindarna i Vasa och Linne,

Känslan som en varm kopp glögg ger efter en tur i den friska vinden infinner sig när jag blickar ut över staden – värme och lugn.

Staden som aldrig sover är fantastisk en söndagsmorgon, att fortfarande bli välkomnad med öppna armar av Avenyn efter en hård festnatt, tacksamheten för stadens hjärta som går runt och städar bort det gamla och ger plats för det nya.

Att få skratta med inbitna och höra historier från förr med hjärtan från hela världen, jag vill aldrig lämna. Att kunna vandra omkring på gatorna och titta upp och stöta på historiska minnen eller bara se saker man tror man aldrig sett innan och upplyftas av känslan: ”Jag bor faktiskt i Göteborg”, det är tankar som ger gåshud på armar och ben.

Mitt Göteborg har varit tufft när nöden kräver det, och ibland trist när farbror grå hänger över staden med sin fluffiga kropp. Ljusen och värmen och det röda som flyter igenom staden bryter ned fasaden och öppnar upp en framtidstro om fantastiska livsöden och små saker i livet som man bara vill omfamna.

Att stå på egna ben har hittills varit ” a dream come true”