Hejhopp!

Nu var det ett tag sen sist och mycket har hänt. 

Jag har fyllt 29 vårar och haft den tuffaste perioden någonsin under min studieperiod, min utbrändhet 2006 inräknad, visserligen kom inte den av enbart att det var mycket i skolan utan för att jag inte hade en bra balans mellan skola och extrajobb. Denna gången hade jag planerat för 4 hell weeks från sista veckan i februari till 21 mars med att knappt jobba något alls förutom 2 pass under friidrotts-EM. Hell weeks bestod utav plugg inför 2 veckors tentaspäckat schema. 2 salstentor, varav 1 var omtenta, en 48 timmars hemtenta och ett stort grupparbete, från första tentadagen till presentation av grupparbete var det 13 dagar. Piece of cake kanske, hade vi hunnit med mer av grupparbetet innan tentaplugget så hade det kanske varit lite lättare, men marginellt skulle jag säga, vi hade gjort ett lite bättre arbete i sådana fall och då hade arbetet varit lika mycket under den perioden. Sista dagen innan inlämning levde jag på energidryck, inte hälsosamt jag vet, men jag var så trött att jag inte visste vilket hand jag skriver med, fick undvika ögonkontakt med de jag pratade med för att lägga allt fokus på lyssna för att kunna ta in vad de sa och kunna komma på en bra respons. M

Så när Hell Weeks var över var det en sjukt skön känsla att ta 4 dagars ledigt och äntligen få läsa en skönlitterär bok från början till slut och det med glädje! Resa till Paris och hälsa på Sophie och Anso, 2 fantastiska tjejer som jag lärde känna under min utbytestermin i Tyskland. Första gången i Paris och ett av mina mål för 2013 avklarat. CHECK!! Fin stad med helt fantastisk arkitektur, och nästa gång ska jag åka dit under maj eller augusti, då man verkligen kan sitta i de fantastiska parkerna och bara njuta i solen!!

Så för er som undrar, att plugga master är enligt min erfarenhet mycket tuffare än kandidaten, tänk om kandidaten hade varit tuffare så kanske man hade varit bättre förberedd för mastern. 

April har mest handlat om 2 saker i mitt liv, förutom skolan; fotboll och att jag skulle operera bort gallblåsan. 

Gallblåsan skulle bort för att jag har haft problem med gallsten, bland de värsta jag varit med om i smärtväg, konstant smärta i 4 timmar, inga kramliknande smärtor här som kommer och går utan konstant. Jag brukar säga att jag fått så ont att jag inte fattat det för smärtan har tagit in mig i någonslag dimma där jag inte riktigt vet vad som händer och sker runt i kring mig allt blir bara dimmigt. Så, för er som tvivlar, stolpiller is the shit! När jag fick det utskrivet som enda alternativ som smärtlindring tänkte jag att aldrig i livet. Men som det har hjälpt mig. Så den 18 april stod operation i schemat, på alingsås lasarett för att de inte kunde hålla vårdgarantin på östra. Så här i efterhand så känner jag att det nog inte hade kunnat bli bättre, trots lite logistik problem då jag skulle infinna mig där 07.15 på inskrivningsdagen (studiebesök) och 06.30 dagen för operation. Den bemötande jag fick, redan på studiebesöket, och sen på avdelningen jag låg på var fantastiskt och väldigt välkomnande. Nu tror jag att det nog hade varit liknande på östra men det korta planeringsmötet jag hade med kirurgen där i januari var inte alls lika lugnande som studiebesöket på alingsås då jag fick träffa allt och alla och kolla in på avdelningen och så. Fantastiskt. Sen gick operationen jättesmidigt, även om jag fick vänta till 13.30 innan de körde ner mig och sen ytterligare 45 minuter innan jag fick komma på operationssalen. Kirurg Samuelsson var riktigt duktig och vänlig, och alla som var med i operationssalen som fixade och donade, trevligt trevligt. Undrar dock om jag fick nåt lugnande utan att jag visste det då jag hela tiden låg på vilopuls medan de grejade, trodde kanske att jag skulle bli lite mer uppstressad precis innan. Efter 2 timmar på uppvaket sp fick jag äntligen komma upp på avdelningen och jag var nästan direkt sjukt pigg, eller kanske rastlös iaf. Gick fram och tillbaka och kollade på tv, snacka med lite andra patienter och gjorde om det flera gånger innan jag bestämde mig för att jag nog ändå kanske skulle sova lite även om min kropp inte var trött utan det var mer ett logiskt beslut. 

Dagen efter under frukosten så träffade jag på en annan tjej som hade gjort samma ingrepp som jag och hon hade tydligen inte alls haft det lika bra som jag och sovit dåligt, trots att hon hade egen svit, och inte alls mått bra och hade mycket ont. Jag ska erkänna att, förutom den sjukaste träningsvärken jag någonsin haft som gjorde sjukt ont i axlarna, så har jag inte haft så mycket smärta i magen och runt i kring de 4 hålen utan de vanliga tabletterna jag fick och sen knapprat på efteråt har tagit bort all smärta och jag har bara kännt mig stel och åtstramad i buken. Blev inte ens illamående utav narkosen som jag visste kunde ske. Så jag har haft en sjukt bra erfarenhet av att bli opererad för första gången och hoppas ifall det någon gång händer igen att erfarenheten blir lika god, ta i träd. 

2 dagar efter operationen fick jag äran att träffa på familjens nyaste tillskott, Ronja. Äldsta bror Jocke och hans Kristin blev den 13e april stolta föräldrar till denna lilla mystjej, och nästa gång jag träffar henne så ska jag lyfta upp henne, för då för jag lyfta tungt igen, och gå runt med henne och berätta fantastiska historier om livet och sagans värld.

Ha det