Vart börjar man ett inlägg som ska handla om U2s inställda konsert för 2 dagar sedan. Alla som gick till Globen och fick vända tillbaka besvikna söndagen den 20e september har alla sin historia att berätta. Jag har läst om folk som rest från Italien och andra länder men även U2 fans som reste över hela Sverige för att se Larry Mullen Jr:s band på scenen. Mina bröder och jag var några av dem. Jag hade inte rest så långt fysiskt sätt men emotionellt var min resa lång. 

Vår historia är kanske inte unik men den är vår och det gör den unik. Den började en höstdag 1 år tidigare, 20 september 2014. Efter 4 dagars kämpande somnade vår pappa Lars in efter en tids sjukdom kl 8 på morgonen med sin familj vid sin sida. Det var Anneli, mina bröder och jag. Den värsta dagen i mitt liv och jag jag tror mina bröder och Anneli känner likadant. Min pappa var min superhjälte och ni som vandrat bredvid mig på livets gata vet hur mycket jag har saknat honom. Vi gjorde mycket roligt ihop, och pappa var den drivande i vår familj gällande musiken, han lyssnade på allt och gillade det mesta. Pappa tog oss barn på massa konserter, live musik var alltid något han föredrog, jag kommer ihåg hur jag övertalade honom att följa med på Evanescence för jättelänge sen. Ett band han inte lyssnat på så mycket, men tanken på att få göra något kul ihop samt att få gå på livekonsert slog allt för pappa. 

Nu funderar ni på hur detta hänger ihop med U2. Ja, det ni. Jag känner mig rätt så säker på att pappa var den som introducerade U2 i vårt hem. Långt innan jag föddes i början av 1980-talet började U2 släppa skivor och turnera världen runt. 1980 kom Boy och följdes av October 1981. Pappa fastnade tidigt för U2 under 80-talet. Jag kommer ihåg att pappa en gång berättade att han såg U2 innan de blev riktigt stora i Hamburg, men om jag ska vara ärlig så vet jag inte ifall mitt minne utav detta stämmer. Men under October turnen 1981 spelade de på Fabrik i Hamburg som en av få spelningar utanför UK & Ireland inom Europas gränser. Så det kan stämma. Om någon därute kommer ihåg hur det var, berätta gärna. 

Intresset för U2 spreds sig hos mina bröder och jag vet att pappa tog med sig både Jocke och Linus på diverse U2 spelningar under senare 1980-tal. För pappas del så svalnade intresset för U2 medans det har växt för mina bröder och de förde facklan vidare då de tog med mig på min första U2 konsert på Ullevi 2005 och sedan min andra 2009. Årets spelning hade blivit min 3e. Så U2 och pappa hängde helt klart ihop historiskt sätt. 

Biljetten till årets konsert fick jag i julklapp av mina fina bröder. Jag var inte alls beredd på att få en så fin present, helt oväntat och jag blev oerhört glad. De första månaderna efter pappas bortgång var oerhört känslomässiga och jag hade svårt att greppa allt. Det var en tuff tid helt enkelt. Så när mina bröder var så snälla och fina och gav mig en biljett för en U2 konsert som skulle gå av stapeln exakt 1 år efter att pappa somnade in så kändes det bara helt rätt. 

Att fira pappas minne med en konsert tillsammans med bröderna. En konsert med ett band som pappa gillade skarpt under en period i sitt liv, som även vi gillar. Dream come true. Pappas intresse för U2 var en av anledningarna till att vi valde att spela "October" under hans begravning. Den passade bra in.  

Det kunde helt enkelt inte bli ett bättre sätt att spendera årsdagen på, med U2 och mina bröder. Jag laddade oerhört för denna konsert och denna dag. Jag ville verkligen att den skulle bli jättespeciell samtidigt som jag visste att den även kunde bli jättejobbig. Vilket den blev. Men inte på det förväntade sättet.

Efter all känslomässig uppladdning för årets bästa kväll, årets dag, blev det totalt platt fall när vi tvingades att spendera kvällen i Globen. Utan U2 med en möjlig hotbild, då vi tidigt fattade att de letade efter ett vapen, samt små möjligheter att ta ta sig ur arenan innan de lät oss. Hade vi verkligen stått på oss hade vi säkert fått lämna men jag har hört historier efter som vittnar till att de som ville ut hade fått kämpa hårt.

Kvällen som skulle bli så fin blev ett semigisslandrama istället. Låter kanske extra hårt men det var så jag kände det. Istället har jag efteråt brottats med alla känslor som aldrig fick sitt utlopp den kvällen. Jag känner mig trött och känslomässigt tom samtidigt som jag har jättemycket känslor. Låter ologiskt kanske men jag kan inte förklara det på något annat sätt. 

20e september kommer alltid vara en mörk dag i mitt liv. Söndagens inställda U2 konsert motbevisar mig inte i år. 

 

Louise

23 september 2015 15:32

Det låter inte alls ologiskt, det är svårt att reda ut sina känslor och ofta rusar tankarna omkring <3 jättefint skrivet

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...