Ett tag sen sist jag skrev.

Anledningen är för att min bror är sjuk i cancer och jag har haft svårt att skriva om det.

Med min pappa och hans bortgång har det varit mer självklart att dela med sig av mina känslor. Han finns inte med oss mer och han har än så länge inte haft några åsikter om att jag delat med mig av mina känslor gällande det.

Men min bror är fortfarande i livet och tanken är att han ska vara det lång tid framöver. Vilket gjort att jag tyckt att det har varit svårt att dela med mig av hur jag känner mig. Det är ju han som är sjuk och inte jag. Jag vill inte tunga ned honom med mina känslor. Eller någon annan med för den delen.

Jag har haft oerhört svårt att maskera mina känslor och inte hanterat min brors sjukdom på ett bra sätt. Mycket pga att såret efter pappa fortfarande är så nytt. Jag ska ärligt talat erkänna att jag inte vet hur jag ska bete mig. Hur är jag en bra syster i den här situationen? Hur stöttar man en person i sin närhet som är cancersjuk. Jag vet verkligen inte. Supersvårt är det.

När någon frågar hur det är med honom svarar jag med att berätta om sjukdomen, allt det praktiska. Det är mitt skydd och min reträtt väg. Bara han kan svara på frågan om hur han mår. Jag har inte en susning.

Det är skrämmande. Jag gillar kontroll.

 

Lise Korsedahl

22 oktober 2016 22:45

Varma kramar till dig och din familj. Mina tårar började rinna när jag läste ditt inlägg. Jag förlorade min pappa i en sjukdom under 2 veckor sedan och har fortfarande svårt att bearbeta känslorna. Har nog inte helt greppat situationen än känner jag.
Kram Lise

http://Blogg://lisekorsedahl.com

Erika

23 oktober 2016 18:38

Tack för de fina orden. Varma kramar till dig och din familj! Beklagar sorgen! Att förlora sin pappa är jättejobbigt och det kommer ta tid, för mig är det fortfarande superjobbigt ibland när det dyker upp situationer som påminner mig om pappa och det vi gjorde ihop. Det viktiga är att låta det ta tid och med värme ta emot tårarna även när det gått 2 år som det gjort för oss. För mig har det hjälpt något oerhört att få skriva av mig, i texter här på bloggen eller dikter. Hoppas du finner värme i alla minnen och våra pappor sitter där på molnen och hejar på oss och kommer på håll stötta oss i livet! Hoppas Kent var bra idag i Oslo!

Kram Erika

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...