Nu känner jag för att ringa dig. Men kommer på att det inte går. En känsla jag haft några gånger och som jag antar att jag kommer stöta på fler gånger.

Så mycket men ändock så lite har hänt sedan du lämnade oss. Idag är det 2 månader sedan. En evighet.

De hade en minnesstund på ditt jobb för dig och 50 personer kom för att hedra ditt minne. Men det vet du väl redan för du var säkert där i bakgrunden och kollade in läget. Några av dina arbetskamrater var med på begravningen och jag förstod på historierna de berättade att du var mycket uppskattad i alla väder. 

Begravningen blev jättefin och vi gjorde vårt bästa för att hedra ditt minne. Mycket musik och lite teknik i och med att vi gjorde ett bildspel. Jag tyckte låtvalen blev bra och hon som sjöng gjorde det riktigt bra. Hoppas verkligen du var där med oss och att du kan känna glädje i vår sorg. För den betyder att vi saknar dig jättemycket och att vi älskar dig jättemycket. Lite konstigt att vända på det så men det kanske kan ge dig lite ro där du är. För jag antar att du saknar alla oss lika mycket som vi saknar dig.

 
Vi valde att sprida din aska i minneslunden på Rud, samma som farmor och farfar, det kändes bäst så. Som att du kommit hem. Jag undrar om du har någon känsla för var delar av ditt fysiska jag är och ifall du har någonstans du kallar hem där du är nu? Eller är du hemma bland oss? Om det är så så får du helt enkelt vänja dig vid stöket jag har hemma. Men knacka gärna innan du stiger på. 

Oj vad jag tjatar men kanske inte så konstigt, vi har mycket att ta igen, även fast jag har haft den här konversationen med dig flera gånger redan. 

Jag har inte lyckats hitta något jobb än, inte orkat söka så många jobb sedan du dog. Det har varit svårt mentalt och jag orkar inte så mkt just nu. Men det blir bättre. Vi är i färd att plocka ihop alla dina saker. Skum känsla det där. Vi har slängt massa, förlåt. Men vi kan inte spara på allt. Vi väljer de som känns viktigast. Bilder, tåg, CD- och LP-skivor bland annat. Sen är det så svårt att dubbelkolla ifall allt fungerar för eventuell bortskänkning. Du sparade verkligen på allt. Ett fint minne att bära med sig, jag ler vid tanken på det. 

Jag hann inte till kyrkogården på allhelgona. Såg du ljusen uppifrån? Var det så häftigt som det verkade?  En sak vill jag att du ska veta, det är att varje gång jag tänder ett ljus gör jag det för dig. Varje gång jag lyssnar på Die Happy tänker jag på dig. Varje gång jag använder ett program i office-paketet på datorn tänker jag på dig. Lite av det där kommer kanske försvinna med tiden när huvudet har vant sig mer vid att du inte är här på samma sätt längre. Men var inte rädd för att vi kommer glömma dig. Det lär inte hända. 

Ta hand om dig! Vart du nu är!