Snart har det gått 3 hela veckor av 2013 och 2012 har lagts till historien. Jag är ingen som gör nyårslöften, jag är heller ingen som tycker nyårsafton är en så speciell dag, dock tycker jag det är mysigt med helger som främjar att man umgås, ,så min nyårsafton blev jättemysig i ett hus mellan Vänersborg och Trollhättan, med 2 av de finaste; Martina och Bo,i huset Martina växte upp i. pågrund av sjukdom i huset så var Martinas mamma och sambo med på ett hörn tillsammans med husets 5 hundar och 2 katter. Det blev en kväll helt i ta det lugnt stuket, käka god mat och spela spel och bara umgås. Vet dock inte om jag ska dra för stora växlar i att jag förlorade de mesta spelomgångarna, hmmm. 

2012 slutade sjukt bra och för att summera året har det överlag varit ett bra år, mycket skratt och många lärdomar. En del resande oxå och väldigt mycket tid som spenderats i Karlstad, på sin höjd kanske det blir 2 veckor per år i hemstaden men bara under juni och juli blev det ca 2.5-3 veckor, uppdelat på 3 omgångar, i min älskade barndomsstad. Mycket mys och mammas mat, kan det bli bättre :). 

I ett tidigare inlägg har jag skrivit om 2012 års konserter och de kommer alltid finnas där och vara en stor del av mina levnadsår, så var det sagt! Andra höjdpunkter under 2012 var:

• Tillbaka till vardagen i Göteborg efter utlandstermin, med allt vad det innebär!!
• Berlin resan - pappas 60års present, spenderades tors-sön på 4stjärnigt hotell i centrala Berlin med bröder, svägerskor, Pappa och hans sambo. Elin var turistguide och det kan inte understrykas tillräckligt hur fint det var att hon delade med sig av sitt Berlin. Jag fick äta Currywurst på Konnopkes, magiskt, och njuta av god öl och trevligt sällskap på uteserveringarna där våren redan var långtgången!

• Kandidatuppsats med Rebecca, var en berg-och-dalbana helt klart, som inget annat arbete jag någonsin gjort. Hårt arbete och mycket stress men vilken fantastisk känsla när vi sedan var färdiga!
• London resan med Rebecca. En dryg vecka innan OS började åkte jag dit för första gången, fick se alla turistsaker och uppfylla en utav mina största drömmar, väldigt spontant måste jag säga då det bestämdes kvällen innan med hopp om att det skulle finnas biljetter, nämligen att få se The Phantom of the Opera på West End! Fantastiskt och med Peter Jöback som en otippad men fantastisk Fantomen!!

• Fotboll - jag började spela fotboll igen efter 7 år i IK Virgo!! Fantastiskt kul trots att jag i princip hela tiden haft någon sorts skada som jag fått under träningar och matcher
• En 3-dagars trip till Oslo för häng med fina Cine!
• Göteborgsklassikern -Maria lyckades till slut övertala mig att utföra den nya klassikern som innehåller 3 lopp, simma 1 km i Delsjön, springa 1 mil terräng i början av november i finalloppet och cykla 5 mil Hisingen runt. Jag har avklarat  2/3 lopp med cyklingen kvar. Simningen var inte riktigt min grej och jag tog mig sakta men säkert runt på 38 minuter, om det blir en andra gång så ska jag kanske lära mig crawla eller simma mer med våtdräkt. Finalloppet var riktigt kul att springa, trots leran. Den adrenalinkicken och härliga känslan efter målgång, trots "dålig" tid var helt oemotståndlig. 85 minuter tod det, dock ska då tilläggas att jag pågrund av knäproblem som startade med fotbollen gjort att jag först samma vecka kunde börja springa och jag hade 2 pass med 2-3 kms löpning bakom mig innan loppet vilket förklara tiden. Jag är bara så stolt över att jag lyckades ta mig runt hela loppet löpandes och utan knäproblem!!! Stort för lilla mig som innan aldrig sprungit 1 mil i ett sträck!

Så som sagt inga löften, men däremot finns det mål, som förhoppningsvis lyckas utföras. Några av målen har satts innan och kommer alltid ligga kvar tills jag klarar av det. Andra sattes i bilen på nyårsdagen då Bo undrade om jag hade några specifika resmål som jag ville åka till under 2013, då jag under spelkvällen hade nämnt att jag gärna ville ha fortsätta resa då jag gjort en del härliga resor de senaste 2 åren.

Sä här kommer mina mål för 2013:

1. Slutföra klassikern - bara cyklingen kvar i maj!!!
2. Springa Karlstadsstadslopp och nå under 60 min på milen! Förra årets start blev spolierad pågrund av skada i ledbandsfästet i benet, jag hade löpförbud.
3. Springa finalloppet igen och slå tiden från förra året 85 minuter! Om jag får vara skadefri så blir det inga problem
4. Träna såpass bra med styrketräning och löpning att jag kan genomföra fotbollsäsongen 2013 relativt skadefri!
5. Besöka alla de nordiska huvudstäderna innan september, började med Oslo förra hösten i augusti.
6. Åka till Paris
7. Åka till Moskva
8. Gå ned 5 kilo, så jag kommer tillbaka till vikten jag hade innan jag började på BK, ett mål jag haft i 4 år. Det går sakta, bara jag lyckas undvika dipparna som jag haft som gjort att jag istället vägt några kg mer än den vikt jag hade när jag slutade på BK. Ska dock tillläggas att jag bara gick upp ca 6 kg under BK-tiden så hade kunnat varit värre. 

Det kommer säkerligen tillkomma lite mål och falla bort några. Men nu har jag nått att se framemot och jobba för!

Sen kommer det dyka upp lite konserter och efterlängtade skivsläpp under året. Bland annatblir det Håkan på slottskogsvallen den 8 juni. 

sen kommer det dyka upp många minmänniskor under första halvan av 2013 och jag ser framemot att träffa dessa människor, speciellt en liten plutt som förhoppningsvis dyker upp med Olsson smilgrop i slutet av Mars. 

Ha ett bra 2013      

Idag var det dags igen, ett härligt PT-pass med Moa stod på schemat. Var ett tag sedan sist och denna gången var det med bara 1 pass i benen från innan, efter sjukdomsuppehåll på 4 veckor. Lite risky att hamna under Moas förtrollning när man inte är i form. Fast det är rätt bra när man är i oform oxå. Jag vill gärna visa upp mig på den bästa sidan samtidigt som det ändå alltid i slutändan blir ett tufft pass. Det spelar ingen roll hur bra formen är, är jag stark så lägger Moa med de "svarta ögonen" på mer vikt eller utökar övningarna lite. Är formen dålig kör vi på tills jag stupar med originalupplägg. Hon har en riktigt skön fingertoppskänsla. Vilket är viktigt för en PT, då alla adepter som kör med PT är olika och har helt olika förutsättningar.

Moa var noga med inför dagens pass och kolla med mig vad jag trodde att jag skulle klara att göra och inte göra med mitt skenbeklädda lillfinger. Så det blev en del modifieringar på tidigare utförda övningar och så testa lite nytt som dock kanske inte blev som det var tänkt. Men det blir alltid tufft och Moa har alltid äss i rockärmen att slänga fram om något inte riktigt blir som tänkt. 

Mjölksyra i benen fick jag redan efter första rundan med 4 benövningar ala 15 rep x 3 rundor. Så när nästa runda började med bland annat löpteknik, så snabbt och med så mkt sprintteknink som möjligt, uppför en trappa kunde jag knappt gå nedför trappan utan att benen vek sig. Hur skulle jag då kunna sprinta uppför med hög frekvens och höga knän? 6 gånger upp och varje nedgång stod Moa högst upp och peppade med specifika teknik och jävlaranamma önskemål. Jag ville bara lägga mig ned och dö. Emellan sprinterna så var det triceps eller ryggövning som skulle klaras av och jag tror till och med att det slapp ur mig att jag i det läget "inte tycker om dig" och svaret jag fick tillbaka var det största leendet. När man inte vill mer så peppar hon på och när man är på g att brista lyckas hon få en att göra en repetition till. Hon vill köra skiten ur en och när man bara vill gå och dö har hon nått sitt mål. Det är en av grejerna till varför jag har blivit beroende av PT pass. Det har hjälpt mig med min mentala styrka när det kommer till träning och jag är mycket bättre på att inte ge mig när det blir lite jobbigt. För på min axel sitter alltid "djävuls Moa" och viskar i mitt öra att du orkar Erika och snart har du bara hemvägen kvar. Det hjälper enormt mycket. 

Jag har hittat rätt i PT djungeln och hittat Moa som är en fantastisk tjej som kan använda den "svarta blicken" som hon får ibland eller sina "luriga" leenden till stordåd. Hon har alltid roliga och omväxlande pass planerade. Dessutom har hon lärt sig mig, hon vet att sår hon ett frö så kanske det 2 månader senare kommer ett: "jo men jag har anmält mig till att springa ett millopp". Då är hon snabb att få mig till att sätta upp ett mål för loppet. som hon sedan använder för att följa upp och motivera till ett förhoppningsvis bra resultat.

Så imorgon förväntar jag mig den fantastiska känslan av 1:a dagen efter träningsvärk över hela kroppen. Jag

älskar´t. Iallafall till på lördag. 2:a dagens träningsvärk, då ömheten i musklerna är som jobbigast och det är svårt att lyfta på benen. Fast det är rätt gött det med ;)

Så till alla därute, om ni är omotiverade i träningsdjungeln eller helt enkelt inte vill lägga pengarna på helkvällar på krogen längre, investera i en PT. Det är så värt det.

Mitt musik år!

Efter en fantastisk höst i Tyskland 2011 då jag smakade mycket vin, åt mkt goda tyska bakverk och utnyttjade den stora musikmarknaden som finns där, trodde jag inte det skulle kunna bli ett lika bra musikår 2012.

Förutom att många band släppte nytt, på gott och ont, blev det några schyssta konserter plus Putte i Parken, Karlstads försök på festivalscenen. Här kommer en liten sammanfattning/recension.

Nightwish – pappas julklapp, april i Lisebergshallen, de kan verkligen det där med att sätta ihop en fantastisk scenshow med eld, snygga bakgrundsvideor som är lite trademark för den symfoniska metal genren.

Putte I Parken 4-7 juli

Tyvärr inte så mkt sol utan massa regn men blev musikmässigt ändå en ganska kul tillställning med mycket kul och lite nytt!

• Flogging Molly – kul med en så stor orkester, blev mäktigt, ett av de bättre inslagen på PiP

•  Timbuktu – hade jag fått välja hade jag velat ha en egen Jason i mitt liv, fantastisk människa och musiker. Och DAMN är tillsammans med Håkans band bland de duktigaste och mest samspelta orkestrar som jag har fått möjlighet att stöta på.

•  Deportees – ett utav Sveriges bästa liveband, sjukt tajt och snyggt, tråkigt dock att de spelade på teatern, sittande publik gjorde det hela lite avslaget, det räcker inte alltid med auditiv och visuell perception.

• Chris Cornell – fin akustisk spelning, tråkigt att det mesta folket lämnade efter att han spelat Black hole sun,

• Gavin Degraw, upplevdes på en plats bakom scen på beachen med en kebabrulle i handen. Publiktrycket var fantastiskt att få uppleva, Gavin lyckades linda dem runt sina fingrar

• Markus Krunegård – så där 3 år efter upptäcker jag ett riktigt svenskt guldkorn som alltid funnits därute i periferin. Det märks att han lever för att spela på festivaler, även från öltältet som är 100 meter bort!

• Seether – anledningen för att jag köpte festivalbiljetter, 2005 kom de in i mitt liv. De hade tidig spelning på PiP och det märks att storsverige inte känner till detta grymma Sydafrikanska rockband, hade varit bättre på en lite mer nischad festival, typ Sweden Rock, för det hade kunnat bli ett riktigt gött tryck. Kul att få se dem live och hoppas det blir fler gånger!! Bassisten Dale spexade gött på scenen.

• Den Svenska Björnstammen – Jag säger bara, gummistövlar, shorts och linnen. De kändes som att det var ett par killar från högstadiet som hittat instrument för första gången på scenen och det uppstår kärlek vid första ögonkastet, väldigt spaceat. Kul musik, dock så lyssnar jag lika lite på dem idag som jag gjorde innan, men roliga killar.

Kent – bland mina allra största favvoband, de spelade på fredagen och det hade i princip spöregnat hela dagen. Men väl till Björnstammen som spelade innan slutade det. Ljusshowen mot mörkret vid 23.30 var fantastiskt och hela spelningen var magisk. Kent levererar alltid, några av de nya låtarna från nya skivan är inte helt klockrena live men det vägs upp med en fantastisk Ingenting och 400 slag och sjukt snygg Sjukhus bland annat. Kent levererade och blev också festivalens höjdpunkt.

Även kul att få se Weeping Willows, Graveyard, Ane Brun, Familjen och The Soundtrack of our lives.

Det blev trots regn 4 fina dagar som spenderades mestadels i bror och Kristins sällskap, Malin var där och lite annat gôtt folk. Sen var det myspys att ha pyjamasparty med Maria också, fina vänner.

KENT på Trägårn! – Det enda som denna konsert inte lyckades bättre med jämfört med på PiP var att ljusspelet inte blev riktigt lika bra som i mörkret i Karlstad då spelningen började mkt tidigare på kvällen. Jag var rädd att jag skulle varit mätt efter PiP spelningen bara 1 vecka innan. Men så blev det inte. Fick utmärkt sällskap av Bo, vilket var kul. Så min 9de eller 10e Kent konsert var bland de bästa konserter jag sett dem göra. De hade bytt ut lite låtar och lagt till 4 låtar jämfört med PiP spelningen, bland annat körde de min favvo från senaste albumet, Färger på Natten, och den var riktigt nice live. Tätt följt utav en låt från Hagnesta Hill skivan, Berg och Dalvana som jag aldrig hört live innan. Fantastiskt. Konserten avslutades innan ”Mannen” med Det finns inga ord som ett utav extranumrerna tillsammans med en liten special verison utav Utan dina andetag. Helt klart fantastiskt.

SAGA– Brewhouse en kväll i november

Spontant, blev bestämt samma dag. Min pappas favoritband från 80-talet som under året släppte sin 21:a eller 22:a skiva. Det blev mycket nostalgi med massa låtar från mina barndomsår och jag mindes dem alla och kunde dem med fortfarande.  

Så musikåret 2012 har varit riktigt nice det med, ingen Coldplay konsert, men mycket annat smått och gott, även bland de som dök upp i skivhyllorna!