Mitt musik år!

Efter en fantastisk höst i Tyskland 2011 då jag smakade mycket vin, åt mkt goda tyska bakverk och utnyttjade den stora musikmarknaden som finns där, trodde jag inte det skulle kunna bli ett lika bra musikår 2012.

Förutom att många band släppte nytt, på gott och ont, blev det några schyssta konserter plus Putte i Parken, Karlstads försök på festivalscenen. Här kommer en liten sammanfattning/recension.

Nightwish – pappas julklapp, april i Lisebergshallen, de kan verkligen det där med att sätta ihop en fantastisk scenshow med eld, snygga bakgrundsvideor som är lite trademark för den symfoniska metal genren.

Putte I Parken 4-7 juli

Tyvärr inte så mkt sol utan massa regn men blev musikmässigt ändå en ganska kul tillställning med mycket kul och lite nytt!

• Flogging Molly – kul med en så stor orkester, blev mäktigt, ett av de bättre inslagen på PiP

•  Timbuktu – hade jag fått välja hade jag velat ha en egen Jason i mitt liv, fantastisk människa och musiker. Och DAMN är tillsammans med Håkans band bland de duktigaste och mest samspelta orkestrar som jag har fått möjlighet att stöta på.

•  Deportees – ett utav Sveriges bästa liveband, sjukt tajt och snyggt, tråkigt dock att de spelade på teatern, sittande publik gjorde det hela lite avslaget, det räcker inte alltid med auditiv och visuell perception.

• Chris Cornell – fin akustisk spelning, tråkigt att det mesta folket lämnade efter att han spelat Black hole sun,

• Gavin Degraw, upplevdes på en plats bakom scen på beachen med en kebabrulle i handen. Publiktrycket var fantastiskt att få uppleva, Gavin lyckades linda dem runt sina fingrar

• Markus Krunegård – så där 3 år efter upptäcker jag ett riktigt svenskt guldkorn som alltid funnits därute i periferin. Det märks att han lever för att spela på festivaler, även från öltältet som är 100 meter bort!

• Seether – anledningen för att jag köpte festivalbiljetter, 2005 kom de in i mitt liv. De hade tidig spelning på PiP och det märks att storsverige inte känner till detta grymma Sydafrikanska rockband, hade varit bättre på en lite mer nischad festival, typ Sweden Rock, för det hade kunnat bli ett riktigt gött tryck. Kul att få se dem live och hoppas det blir fler gånger!! Bassisten Dale spexade gött på scenen.

• Den Svenska Björnstammen – Jag säger bara, gummistövlar, shorts och linnen. De kändes som att det var ett par killar från högstadiet som hittat instrument för första gången på scenen och det uppstår kärlek vid första ögonkastet, väldigt spaceat. Kul musik, dock så lyssnar jag lika lite på dem idag som jag gjorde innan, men roliga killar.

Kent – bland mina allra största favvoband, de spelade på fredagen och det hade i princip spöregnat hela dagen. Men väl till Björnstammen som spelade innan slutade det. Ljusshowen mot mörkret vid 23.30 var fantastiskt och hela spelningen var magisk. Kent levererar alltid, några av de nya låtarna från nya skivan är inte helt klockrena live men det vägs upp med en fantastisk Ingenting och 400 slag och sjukt snygg Sjukhus bland annat. Kent levererade och blev också festivalens höjdpunkt.

Även kul att få se Weeping Willows, Graveyard, Ane Brun, Familjen och The Soundtrack of our lives.

Det blev trots regn 4 fina dagar som spenderades mestadels i bror och Kristins sällskap, Malin var där och lite annat gôtt folk. Sen var det myspys att ha pyjamasparty med Maria också, fina vänner.

KENT på Trägårn! – Det enda som denna konsert inte lyckades bättre med jämfört med på PiP var att ljusspelet inte blev riktigt lika bra som i mörkret i Karlstad då spelningen började mkt tidigare på kvällen. Jag var rädd att jag skulle varit mätt efter PiP spelningen bara 1 vecka innan. Men så blev det inte. Fick utmärkt sällskap av Bo, vilket var kul. Så min 9de eller 10e Kent konsert var bland de bästa konserter jag sett dem göra. De hade bytt ut lite låtar och lagt till 4 låtar jämfört med PiP spelningen, bland annat körde de min favvo från senaste albumet, Färger på Natten, och den var riktigt nice live. Tätt följt utav en låt från Hagnesta Hill skivan, Berg och Dalvana som jag aldrig hört live innan. Fantastiskt. Konserten avslutades innan ”Mannen” med Det finns inga ord som ett utav extranumrerna tillsammans med en liten special verison utav Utan dina andetag. Helt klart fantastiskt.

SAGA– Brewhouse en kväll i november

Spontant, blev bestämt samma dag. Min pappas favoritband från 80-talet som under året släppte sin 21:a eller 22:a skiva. Det blev mycket nostalgi med massa låtar från mina barndomsår och jag mindes dem alla och kunde dem med fortfarande.  

Så musikåret 2012 har varit riktigt nice det med, ingen Coldplay konsert, men mycket annat smått och gott, även bland de som dök upp i skivhyllorna!