Ojojoj, sitter just nu och kollar semifinal nummer 2 i Fotbollsem och Italien leder med 2-0. Det gör ont i mitt hjärta som håller på Tyskland men 2-0 målet var riktigt snyggt måste jag säga. Denna fotbollsfest börjar närma sig slutet och det kommer då bli vanlig vardag utan fotbollssnack och tittande utöver den vanliga dosen.

Vardag betyder just nu för min del plugga till sommarkurser, jag läser 2 på distans. En som handlar om organisation och ledarskap och den andra som heter Brottsplatsen arkeologi, förhoppningsvis ett ämne i min smak som älskar allt som har med kriminalserier och kriminalböcker att göra. 

Annars är det träning som gäller, målet är 4-5 pass i veckan av lite olika karaktär. Efter idag har det hunnit bli 2.5 pass. Den halva kommer utav nybörjarbuggkursen som jag testade på Liseberg i måndags, har aldrig dansat uppstyrd bugg förut. Det blev inte så intensivt även om man fick röra sig hela tiden och testa steg och svänga runt, därav halvan. Bugg innebär mycket högerhand upp i luften vilket slog upp en trolig "upper body injury", som vi skulle sagt ifall jag spelat i NHL, som jag troligen drog på mig på fotbollsträningen måndagen innan. Det var då jag kände att det drog till 2 ggr om på stället där jag har ont men har knappt känt någonting förräns jag vaknade upp i tisdags, dagen efter buggen, och då hade jag ont i princip alla rörelser jag gjorde. Speciellt svårt med att sätta sig upp från liggande eller sittande på golvet. Kanske skulle jag hoppat PT-passet som var inbokat under tisdagen. Men tänkte att smärtan skulle släppa efter att ha börjat röra på sig lite. Det gjorde det inte men tänkte att vi kör ändå och meddelade Moa att det kanske skulle få bli lite modifieringar på passet som hon hade planerat. SEGT. Förra passet vi körde hade jag ju skadan i benet och nu detta. Det där med fotboll är ju livssfarligt.   

Moa hade planerat ett toppenpass, som vanligt, nämligen 7:an. Vilket innebär 7 varv med 7 övningar och 7 reps/övning. Detta görs på tid och så ska man helst förbättre tiden nästa gång man kör detta. I princip alla överkroppsövningar byttes ut mot lite andra benövningar. Vi testade några övningar som dock fick bytas ut under tiden. Jag kände mig tung, det var inte den vanliga tufft pass känslan som jag brukar få. Den känslan jag hade var inte alls något som jag är van vid. Moa brukar kunna dra ur mig allt som finns och det gjorde hon denna gången oxå men inte på samma sätt. Nu kändes det som att i flera övningar hade kroppen mer att ge men det sa stopp innan jag ens hade möjlighet att utmana kroppen på riktigt. Kanske var det skadan som satte stopp, Moa sa till att om det gör ont så ska vi inte göra den övningen, men jag kände inte att det var så men kanske stoppade skadan mig mentalt. Att min hjärna inte vågade tro på att kroppen skulle hålla då jag hade en skavank som hade häcklat mig under dagen. Vem vet. Känslan, som jag tolkat det i efterhand, var lite som om att jag låg nedgrävd i underjorden, och fick en massa uppgifter att lösa men fick inte utrymme att utföra dem fullt ut eftersom kroppen inte kunde röra sig. Men all träning är bra träning och man ka ju inte vara på topp jämt, jag hör Moas röst i mitt huvud emellanåt när jag får lite motgångar. Dessutom fick jag lite träningsprogram för sommaren och lite tips för att nå mina mål som jag har uppsatta.

Ett av målen blir härmed officiellt: Jag ska utföra göteborgsklassikern, 3 lopp som ska genomföras under 1 års tid. Först ut är ett 1 km simning i Delsjön 18:e augusti, följt av finalloppet i skatås i oktober som är 1 mils löpning och avslutas den 26 maj nästa år med Hisingen runt, 5 mil på cykel. Tanken är att börja simma mer regelbundet inför simningen speciellt då jag är lite av en badkruka, så start blev idag. Visste inte hur det skulle kännas med skadan då jag känner av den lite fortfarande. Men det gick bra, kändes mest stelt men lyckades hålla ett bra tempo, 36 minuter på 1 km vilket är ganska snabbt för att vara mig, brukar vanligtvis ligga upp mellan 38-40 minuter. Målet var att inte sätta ned fötter eller stöta i väggarna alls under hela sträckan för att efterlikna 1 km simning ute så långt det går i en bassäng. 

Så håll tummarna och heja på mig i denna mjukklassiker!!

Veckan har även varit fullt av mys med vänner och familj. 

Tidig frukost på CT24 med delar av solstadsgänget. Jag blir alltid lika glad när jag träffar dessa underbara människor, efter det bar det iväg till Handels där jag skrev ut och lämnade in min och Beccas kandidatuppsats!

Det firades sedan med heldagshäng med mina 2 underbara brorsbarn, Karin och Olle, och bror Linus. VI hängde och lekte på Universeum där Karin fick klättra som hon älskar och Olle, som gärna försöker klättra på vertikala stenväggar, älskade polisbilen som fanns där. 

Idag fick jag följa med Eva-Karin till Cafe marmelad, som jag aldrig varit på innan, för en fantastisk kväll med livespelning under en klarblå himmel. Räfven som var huvudakten var ett riktigt roligt band att lyssna och kolla på, de ska spela på liseberg i augusti någon gång och jag kan varmt rekommendera  att gå dit och kolla. Vilken energi och diversifiering i instrument som används. 

Helgen som kommer blir att ta sig till Borås och umgås med min kära pappa! Sen på måndag bär det iväg till hem- och solstaden. Mys med 4 dagars festival står på schemat!!

I torsdags spelade jag min andra fotbollsmatch sedan jag började spela igen för ca 1 månad sen. Jag måste erkänna att jag var sjukt nervös. På gränsen till illamående. Vilket det finns flera orsaker till, men en av dem var väl att jag var inte så där jättenöjd med debuten, även om det var en svår match, och jag kände att jag ville göra en så mycket bättre match denna matchen. En av sakerna som drog ned mig i första matchen var skadan i underbenet som gjorde att jag hade svårt att röra mig och springa som jag ville. Tränaren vill att jag ska agera ganska långt ut som målvakt när det passar, vilket var svårt pågrund av smärtan, jag vågade inte helt enkelt. Så jag försökte säkra vilket inte alls passade matchbilden. 

Men inför denna matchen mot Angered kände jag ingen smärta i benet och jag fick en träning innan också som var smärtfri.  Även matchen kändes jättebra, jag fick några lite enklare ingripanden i början och sen flöt det på i de flesta situationerna. Jag är inte nöjd med 2 insläppta mål men känner så här i efterhand att det inte var så mkt mer som kunde göras i just de situationerna.

Det är riktigt kul att det har gått såpass bra som det har gjort hittils med fotbollen. Och bara efter 1 månad så har jag tagit upp intresset på fullaste allvar igen. Jag har sett många fler matcher från EM än vad jag hade gjort annars. Och i onsdags var jag på Gamla Ullevi och kollade svenska damslandslaget OS genrepa mot regerande världsmästarinnorna Japan. Allt eller inget, men det är väldigt nyttigt att kolla mycket. Speciellt på målvaktsageranden.

Surfandes på känslan efter  beskedet om godkänd kandidatuppsats och även en riktig rolig kämpar match från hela laget i matchen mot Angered så tog jag emot midsommarfirandet utan några förväntningar. Det blev en trevlig dag i fint sällskap, först picnicklunch ute på Brännö brygga och sen fest hos en kompis kompis syster, eller hur det nu var, på kvällen. Hela helgen har varit toppen och den avslutades med spelkväll, Ticket to Ride, med Cicci, Maria, Calle och Kristina. Mysmys. 

Lite kul även att italien slog england på straffar i kvällens kvartsfinal. De förtjänade det efter att ha varit bättre matchen igenom. 

Lite nostalgi!

Tänk om man på gamla dagar kunde göra så här:

Min stora målvaktsidol från förr, danske Peter Schmeichel. Årets sportbild 1994. (lånad av aftonbladet)

Jag är väl som vem som helst i detta land, antar jag iaf. Jag vill ha sol och bad under sommarmånaderna med tillhörande aktiviteter. Dock insåg jag en sak under midsommarfirandet i fredags och det är faktiskt att sommaren är här, iallafall om man ska titta till en utav mina måttstockar för hur jag vill att sommar ska kännas. Det finns olika delar vädermässigt som är viktiga för mig under sommarmånaderna. Alla delar tillsammans gör en helt fantastisk sommar, en härlig blandning och mix behövs för att jag inte ska ta sommaren för given.

Vänta lite, nu tycker ni som läser detta säkerligen att de 3 andra årstiderna vi upplever är tillräckliga för att vi inte ska ta en alltigenom solig sommar förgivet. Kanske, men jag håller inte med fullt ut, jag tror på variation inom kortare tidsspann, vilket gör regn till ett välkomnande inslag under sommarmånaderna. måttligt med regn, mer som ett litet komplement till sol, så man kan sitta inne ibland och kolla på film som ett skönt avbrott i uteaktiviterna som ofta hägrar under sommarmånaderna.

Så vad är min måttstock för att definiera sommar? Den är inte helt annorlunda från vad väderinstitut använder sig av för att definiera årstider. Jag använder mig av temperatur och känsla. Min inställning till olika väderlekar är att har man rätt kläder så spelar vädret mindre roll, för då kan man leva ganska obehindrat och ha det bra oavsett. På sommaren är det viktigt för mig att man inte behöver ha så mycket kläder på sig oavsett väder och vind. Dock är jag väldigt dålig på att hitta en bra balans under sommaren vad gäller klädmängd, oftast har jag på mig för mycket kläder, även om jag försöker ha flera lager på mig så jag kan ta av. Då uppstår problemet med att jag måste bära runt på kläderna, vilket är ett mindre problem iofs. Så klädvalet i fredags, på midsommarafton, funderade jag på länge och väl. Jag visste att det skulle bli regn och jag visste att temperaturen ändå var behaglig ute även om jag inte visste hur en längre vistelse ute skulle kännas, speciellt inte ute på Brännö där vi skulle hänga. Men det fick bli klänning med leggings och ballerina skor. Nedpackat var ett par strumpor, sneakers, en varm tröja och tajts ifall det skulle bli kyligt. Men...... det behövdes inte. Jag som blir snabbt kall om fötterna kunde sitta barfota och frös inte ett dugg. Nu vet jag inte hur mkt alkoholen hjälpte till med värmehållningen, men jag måste säga att jag älskar regn när det är varmt ute. Man känner knappt av vätan. Ett sommarregn kan vara helt underbart. Även att träna i regn under sommaren är skönt. Jag hade glömt detta, även om jag fortfarande drar mig för att gå ut och springa eller köra individuell träning då, men fotbollsträning/match i regn under sommaren är riktigt nice. Man känner inte ens av att man är genomblöt och gräset är mycket lättare att glida runt på, och det känns mycket mjukare att slänga sig på även fast det oftast inte är det, om det inte är lerigt. 

Jag slår ett slag för sommarregn!! kommer precis efter varma soliga sommardagar på listan över favoritväder!! 

Äntligen så tycker vår handledare av kandidatuppsatsen att den är tillräckligt bra för att betygsättas. Nu får vi enbart hoppas att medbedömaren tycker likadant!!

Men vilken lättnad och vilket slut på en toppen dag.

Idag laddar jag för match och idag måste jag säga att jag är extra nervös. Vet inte varför. Men hoppas det släpper snart!!

Vart tog sommaren vägen? Vi hade en helt underbar vecka i maj, varmt och gott var det, men nu är det kallt och molnigt mest hela tiden.

För mig som har blivit väldigt bekväm med att bara behöva röra mig ute vid fint väder de senaste 7 åren har fått lära om mig att gilla att vara ute i regn och blåst. Får se hur det känns när det är -5 i vinter och blött och regnigt, speciellt då det i Göteborg är på ett annat sätt än i Karlstad. Orsaken till detta omlärandet är att jag börjat spela fotboll igen, efter 7 år utan. Vet inte hur jag tänkte då när det lite bara så där tog slut i samband med att jag flyttade till Göteborg, speciellt då kärleken för bollen är kvar än idag. Denna gång har målvaktshandskarna åkt på igen, IK Virgo som jag börjat spela med, skrev på i söndags 1 timma innan matchstart, är i målvaktsbehov då båda deras målvakter är skadade. Så det fick bli så. Får se om det fortsätter så eller om jag vill köra på som backbulldozer med ganska schysst tillslag igen. Krävs dock mycket träning och tajming för att behärska båda rollerna, speciellt målvaktsrollen. Vilket jag efter i princip bara 3 träningar fick erfara på matchen. Fick hämta 4 bollar i nätet bakom mig. inget inför matchen var optimalt, en skada i högerbenet som gjorde mina utrusningar långsamma, och även rörelse i sidled åt höger var ett problem. Regnet gjorde bollarna svåra att greppa och tappade en boll i mål pågrund av det. Var väl ytterligare 1 boll jag kände att jag kanske kunde agerat lite annorlunda på. Men gjort är gjort och jag hade som sagt tränat 3 gånger, så jag är nöjd med debuten! Och hoppas på en bättring i laget överlag till nästa match. Men det var kul och ser framemot nästa match och nästa träning bara mitt ben vill bli bättre.

På ben fronten känns det dock bättre, hade 2 dagar utan smärta innan matchen men fick ont igen i samband med matchen och dagen efter. Men nu har jag varit smärtfri i 3 dagar och har kunnat träna utan smärta, spinning och vattengympa. Så helgen blir det nog en längre promenad för att känna på det. Det var ju det som sjukgymnasten sa, löpförbud tills jag kan promenerar en längre sträcka utan att få ont. Men hoppas det ska vara i princip bra snart, hoppade ju och studsade idag på vattengympan utan smärta så borde snart kunna löpträna lite. 

Ett år utan sommar hoppas jag verkligen inte på, den kan ju vara helt fantastisk när den visar sig från sin bästa sida. Men jag hoppas verkligen på ett år utan sommar fast på ett annat sätt.

Den 6 juli och den 14 juli får jag den äran att se Kent, det bästa svenska bandet alla tider, och "ett år utan sommar" var ett bonusspår som inte fick vara med på nya skivan. Men det är nog favoriten över alla låtar på nya skivan. kent brukar ibland spela lite udda B-spår så varför inte denna gången också!!

Ska bli så kul, så kul. Och på Putte i Parken festivalen får jag möjligheten att se Seether, ett sydafrikanskt band jag började lyssna på våren 2005. Riktigt bra och ska bli så kul att se dem oxå. Hoppas solen i Karlstad visar sig på bästa festival humör, vilket innebär sol men inte för gassande. Ska bli mysigt med nästan 1 veckas häng i hemstaden. Sommarens planerade aktiviteter börjar ta form. Hoppas bara jag slipper denna uppsats snart. 

En sommar med fotboll blir det också, nu med EM som spelas. Heja Tyskland!! Det blir en till stjärna till er. Heja Sverige, tar ni er till kvartsfinal kan allt hända!!! Nästa onsdag blir det nog till att se damlandslaget på Gamla Ullevi försöka ta revansch på Japan. Senare i sommar dyker även ett OS upp där damlandslaget ska försöka ta medalj. Så fullt ös medvetslös!!

Lördagkväll, en kväll för fest och dans. Ibland iallafall. Inte för mig ikväll. Idag har jag en mental omladdningskväll vilket innebär fotboll, JA Tyskland vann öppningsmatchen mot Portugal, och musikvideor på youtube. Det har varit en tuff period med uppsatsen som har lett fram till gårdagen. Det har jag även nämnt tidigare i inlägg på bloggen. NU SER JAG LJUSET I TUNNELN. INTE LÅNGT KVAR!!

Under veckan har jag bråkat med en halvtrasig mobil, jag var lite klantig samtidigt som en annan person var lite vinglig och lyckades tappa telefonen i backen. Totalt busted skärm, helt enkelt. Men nu känns det bra. Ny telefon har jag fixat så nu slipper jag det irritationsmomentet. Riktigt skönt faktiskt, för jag kan lätt tappa tålamodet på  elektroniska saker som inte riktigt fungerar som det ska. Jag förstår att det bara är materiella ting och att livet inte beror på dessa saker. Men det är jäkligt skönt när allt  fungerar som det ska. Som till exempel den lilla skadan jag dragit på mig i höger benet. Jag har förlikat mig med vad den innebär, vila och mer vila, från löpningen iallafall. Stadsloppet blir inställt för min del. Men det kommer nya utmaningar, och det ska ju helst vara resan och inte enbart målet som man lever för. En tanke som jag mentalt försökt spika in i hela mig, tillsammans med att jobba med att förändringar inte behöver vara en dålig sak utan istället ta det lite för vad det är och inte göra en större grej utav det hela. Livet brukar lösa sig ändå.

I torsdags när jag var på väg på PT-pass med Moa på SATS upplevde jag en mental uppenbarelse, eller uppenbarelse är egentligen lite fel ord men kommer inte på något bättre just nu. Jag kan ibland slås utav känslan av hur häftigt det är att jag är just där jag är, en sådan där overklig känsla att t.ex "shit" jag bor verkligen i Göteborg eller jag har lärt känna just den här personen. Det är som oftast en positiv känsla i dessa upplevelser men i torsdags morse dök det upp en annan känsla. Jag fick känslan av att jag åkte med och att det var en film framför mina ögon, att det jag upplevde inte var på riktigt utan bara hittepå. Att stunden, eller livet, jag såg framför mig aldrig skulle kunna vara sann, jag förtjänade inte att vara där just då. Det var en skum känsla helt enkelt och jag vet inte varför det dök upp, troligen för att jag varit så mentalt trött det senaste att jag inte lyckas trycka fram positiva tankar. När försvarsmuren är svag då är det lätt att bli irriterad snabbare och bli mer känslosam. MEN, nu är uppsatsen snart färdigt och jag har lite sommarlov förhoppningsvis. 

Dock fick PT-passet mig på andra tankar. Det är något helt fantastiskt beroendeframkallande att under 60 minuter få en person som bara är till för dig. En person som vet exakt vilka punkter som ska tryckas på för att jag ska få ut det mesta av det. Moa som jag kör med är också en riktigt go person vilket gör det riktigt roligt att gå dit och jag blir sjukt inspirerad varje gång jag träffar henne. Ett litet krutpaket 'är hon och hon syr alltid ihop sådana roliga pass. Denna gången var kanske tänkt från min sida som lite extra inspiration inför stadsloppet, men det fick bli något helt annat med fokus på överkroppen för skadans skull. Så idag 2,5 dag efteråt har jag fortfarande träningsvärk i hela överkroppen. Träningsvärk är livet! Sen lyckades Moa även med att, efter att ha snackat rehab träning och då nämnt vattengympa några gånger, få mig att vilja gå på vattengympa så det blev ett till pass på kvällen på Valhallabadet. Vattengympa är en sjukt bra träningsform. Det känns inte ens jobbigt förutom att man är sjukt trött i allmänhet efteråt. 

Uppsatsseminariet på fredagsförmiddagen firades med en långdag, upp tidigt för vi hade första passet 8.15, skönt för då slapp vi så många åhörare också. Efter alla obligatoriska moment, bestämde min partner Becca och jag att vi skulle dricka vin. Lunch på El Corazon på kungstorget följdes av häng med Johanna på Vasastan, där Uffe slöt upp senare, där vi intog ytterligare glas innan vi drog vidare. Jag hade en sån önskan av fint väder och häng i Slottsskogen och en flaska fin eller två. Vilket gjorde att jag var sjukt sugen att gå på systemet, konstig tanke eller hur? Så vi lyckades få in det oxå i våran agenda. jag kan helt klart säga att jag kände mig nästan som att jag var 19 igen och stod på det där flaket och sjöng; "Oh lord its hard to be humble" en solig dag i Karlstad. Jag kände mig fri som en fågel och ganska avslappnad. Vilken skön känsla! Jag fick mig även en hamburgare på Dubliners   på Järntoget till middag innan vi drog vidare i regnet hem till Elenor och lite trevlig förfest. Jag hade redan bestämt innan att utgång inte var aktuellt för mig, även om det ibland kan ändras, var inte sugen på att sova bort hela lördagen. Jag tycker verkligen det är helt bortkastat att en hel dag försvinner för att man drack alkohol dagen/natten innan. Jag ser verkligen inte tjusningen i det. Ibland blir det dock så och oftast har man sjukt kul de gångerna, men jag gillar oxå att ha sjukt kul dagen efter. Det blir alltid en avvägning. 

Nu blir det iallafall förhoppningsvis bara ett par dagars jobb till med uppsatsen innan den slutgiltliga inlämningen och ett godkänt betyg. Hade varit så skönt, snart är det dags att börja mentalt förbereda sig för en masteruppsats.  Jag vill knappt tänka på det.

Sommarlov here I come! "Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt"

För er som inte vet vad en fibula är, så är det ett ledfäste där ledbandet i knät fäster nedanför knät. Jag har lyckats stuka till detta lilla fäste och har nu ont och löpförbud. På första fotbollsträningen tillbaka, för 1.5 vecka sen, lyckades jag trampa lite tungt 2 gånger med höger foten. Det högg till direkt och kändes väldigt stumt. Är nog där det hände, efter det så började jag få ont, men fortsatte att träna. Dock i måndags så insåg jag mina begränsningar, speciellt då jag verkligen haft ont i princip hela tiden, även emellan träningspassen. Jag tog mig dock runt blodomloppet. Ett kul lopp, ur den synpunkten att bansträckningen är roligare än vårrusets. 

Jag var hos sjukgymnasten idag, tur med lite kontakter så jag fick tid direkt. Inte så att jag gick före någon i kön, men att jag fick tag på en tid som någon annan bokat av igår under kvällen. Trevlig tjej med mycket kunskap. Kände mig lugn, gör iofs alltid det i läkare, tandläkare och liknande yrkesgruppers sällskap. Ingen ide att skrämma upp sig. Mitt huvud är tillräckligt bra på det i andra fall .  

Dock blir det en DNS för stadsloppet, det som jag sett fram emot så länge. Men kommer försöka igen nästa år.

Jag har inte varit skadad så där innan då jag varit tvungen att stå över något. Någon fotbollsmatch har jag kanske missat men inte mer än så. Haft väldigt tur måste jag säga, hoppas den håller i sig när jag är tillbaka. Starkare än någonsin!