Sedan jag var liten har jag älskat musik och gå på livekonserter har varit en av mina lyxiga laster. Det har alltid blivit en av höjdpunkterna under åren.
Men nu har känslan blivit annorlunda. Jag känner mig så opepp och osugen på konserter. En känsla som jag ogillar att ha då jag känner att den underliggande anledningen ligger på ett ganska djupt känslomässigt plan. En känsla som startade i samband med U2 fiaskot i höstas. Efter det är jag helt osugen på allt som har med konserter att göra, köpa biljett, fixa resa och gå in på arenan.
Är det rädsla för att bli lika besviken som jag blev den gången med U2?
Eller har jag växt ifrån konserter.
Troligen det förstnämnda då jag hade lagt ned så mycket känslor och värderingar i den konserten att när den blev inställd pågrund av en stor arrangörsmiss, Live Nation tabbade sig rejält, blev besvikelsen svår att hantera. Det tog mer än 2 veckor innan jag kunde sluta tänka på det.

Men det var ju bara en konsert och konserter har ju blivit inställda förr. Inget konstigt med det. Men känslan är ändå att jag kanske inte lyckas komma över besvikelsen och att jag inte kommer gå på så många konserter som förut. Mest för att jag just nu inte har drivet att lägga ned all tid som det krävs bara för att få tag på biljetterna.
Jag hoppas verkligen att jag kommer över det. Konserter är väldigt kul.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...