Sommaren är här, eller iaf vissa dagar. Dagarna med sol och värme har inte varit tillräckligt många för att den riktiga grundvärmen ska finnas där. Grundvärmen som gör att jag kan gå barbent när det regnar utan att frysa, jag älskar helt enkelt varma sommarregn. 

De få dagar som solen är framme blir till andningshål för mig. Då jag, och kanske många andra likt mig, släpper allt och bara njuter. Dagar då jag känner hur tyngden av sorg släpper från axlarna, saknaden och alla tankar kring min pappas bortgång.

Det sägs att tiden läker alla sår. Jag har sagt det tidigare och jag säger det igen. Jag vet inte ifall jag håller med. Visst minskar den direkta sorgen men inte saknaden.

Om 3 dagar är det 10 månader sedan pappa tog sina sista andetag. Det är fortfarande helt ofattbart. I mina tankar är han fortfarande hemma i huset i Rydboholm. Jag undrar helt enkelt hur länge det kommer kännas så. Kanske släpper det när vi har rensat ut alla hans saker helt. Men det är helt klart svårt att säga något om vad som kommer hända eller hur jag kommer känna i framtiden. Bara några timmar innan pappa somnade in låg han och tittade och mumlade i sin säng när jag kom in vid kl 6 på morgonen. Han var då helt ensam på rummet. Mina tankar går ofta tillbaka till den stunden och jag funderar på vad han ville berätta. Pratade han med oss eller var han redan då halvvägs ut på den andra sidan och pratade med någon där. Var det bara mummel om smärta eller ville han berätta att han visste vart han var på väg eller om det han upplevt när han var nedsövd i respirator. Oavsett vad skulle jag ge allt i världen för att få gå på konsert med honom igen eller bara äta schnitzel tillsammans en gång till. Pappa, det är så många som saknar dig och tänker på dig.

Livet ter sig allt lite märkligt. Jag hade idag en diskussion med en kompis om ödet. Allt sker av en orsak enligt henne och om det är meningen så kommer det ske. Efter det samtalet fikade jag med en annan kompis som jobbar aktivt med att påverka sitt egna liv för att nå sina mål. Verkligen två sidor av samma mynt. Jag har alltid tänkt att jag är min egen lyckas smed men när man stöter på en sjukdom likt cancer, okontrollerbar celldelning, och död i alla dess skepnader så kan jag inte annat än fundera på hur stor möjlighet man har att påverka sitt egna liv i slutändan. Jag försöker iallafall att göra roliga saker, umgås med familj och vänner samt uppskatta varje sekund jag gör det. Inte ångra någonting. 

Svaret på livets gåta är iaf till viss del dold och det är nog inte förräns jag i slutändan när jag ska summera det hela som jag kommer se hela helheten. 

Tack för ordet!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...