Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare års. Kanske ska jag bara fokusera på det bra för att kunna arkivera in 2016 som ett superår. Fast det känns som att jag lurar mig själv och jag lär mig inget för framtiden. Det är ju svackorna som gör topparna så fantastiska. Hade allt varit frid och fröjd så hade inget varit bra.

För några veckor sedan läste jag ett blogginlägg jag skrev några veckor in på 2016. Ett blogginlägg som handlade om hur mitt intresse för konserter hade dött. Bara när jag tänkte på ordet konsert blev jag nedstämd och kände att jag inte orkade. Mycket av känslorna var pga den misslyckade och inställda U2 konserten som jag och mina bröder var på i september 2015. I blogginlägget skrev jag att jag var rädd för att känslorna skulle vara slutet på ett av mina största intressen, att gå på konsert. Men något hände i mars som ändrade på det. Mina husgudar Kent berättade att de skulle släppa sitt sista album och att de skulle ut på sin sista turné. Något som jag inte ville missa. Så i bara farten hade jag helt plötsligt biljetter till 4st Kent konserter på deras sista turné; Göteborg, Stavanger, Karlstad & sista konserten i Stockholm. 2016 har helt klart blivit färgat av Kent, bandet som alltid lyckats sätta ord på mina känslor om utanförskap och hjälpt mig hantera svåra situationer i livet. Då som nu för alltid!

Tack vare Kent blev 2016 ett konsert år för mig. Både stora spelningar, Iron Maiden på Ullevi, och mindre spelningar, Laakso, Tiger Lou, A.C.T & Hurula har förgyllt min vardag. Plus ett lerigt och regnigt år på Way Out West. För att inte glömma Takida & Winnerbäck på Liseberg. I bara farten hängde även musikaler med på min kulturresa detta år. För andra gången fick jag möjligheten att se både Les Miserable, på Wermlands Teatern, och Peter Jöback som Fantomen på Operan på Cirkus i Stockholm, samt så såg jag Hair på Göteborgs Operan för första gången. Alla spelningar har varit fantastiska på sitt sätt mycket tack vare ER som hängt med mig. Uttrycket ”Delad glädje är dubbel glädje” stämmer verkligen. Redan nu är 3 spelningar inbokade för 2017, Green Day, Coldplay & Håkan Hellström. Så hoppas 2017 blir lika fantastisk på konsertfronten.

Jag har rest mycket under 2016, bland annat många helgresor hem till Karlstad för att hänga med familjen. Mitt nyårsmål, som jag haft sedan 2011, att besöka en ny europeisk huvudstad varje år lyckades jag inte med i år. Men jag väger istället upp det med att ha besökt 2 helt nya städer, Brighton & Stavanger plus resor till Köpenhamn, London, Stockholm & Uppsala. Brighton resan var speciell då vi lyckades pricka in Pride den helgen vi åkte. Det var superkul att få uppleva staden med några av mina närmsta vänner Cecilia, Therese & Andy. Helgen i Stavanger med Julia kommer jag alltid minnas pga av att vi åkte dit för att se Kent på deras avslutningsturné men även för inramningen med det fantastiska vädret och den helt ofantliga vandringen upp på Predikstolen. Jag har helt klart blivit biten av att vandra och jag funderar redan nu på olika vandringar som skulle vara kul att göra. Till London åkte vi, ett gäng på 9 tjejer, för att fira Camilla som fyllt 30år. En superlyckad helg på alla fronter. Min första riktiga sommarsemester spenderades i Karlstad i 9 dagar och en långhelg i Köpenhamn hos min fina vän Cine och hennes familj. Jag hade behövt skriva en roman för att skriva om allt roligt som hänt under detta år.

Den största händelsen under året är ändå min brorsdotter Julias ankomst. Hon föddes in i ett kaos den 2a januari och gav oss alla ytterligare mening till varför livet är så fantastiskt. Alla stunder med min familj; mamma, bröder, svägerskor, brorsbarn, släkt och vänner betyder så oerhört mycket och det är dessa stunder jag tar med mig på min fortsatta resa igenom livet. När man går igenom en tuff period, som vår familj gjort i år pga brorsans sjukdom, är det fantastiskt att känna stödet från nära och kära. Det räcker att man bara finns till för varandra.

Jag är oerhört tacksam för alla stunder med ER under 2016, jag är tacksam för att jag har hälsan med mig trots att min kropp just nu är skadebenägen och jag är tacksam för att få avsluta 2016 med en smäll och kunna se framåt mot nya möten med gamla och nya bekantskaper.

Jag önskar er ett Gott Slut och ett Gott Nytt 2017!

Dags för sista gången med Sista sången.
Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band.

Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl av ett kapitel i mitt liv som präglat mig så oerhört mycket.

Ni kanske tycker att det bara är musik och bara är ett band och att det finns fler. Vilket är helt rätt men i mitt liv så har det inte funnits mer än 2 band som följt mig, stöttat och hjälpt mig och som jag följt med hela mitt hjärta genom större delen av mitt liv. Die Happy från Tyskland är ett av dessa band och Kent är det andra. Idag gör Kent sin sista spelning någonsin och för mig blir det som att ta farväl av en nära kär vän.

Kent kom in i mitt liv när jag var 11-12. Jag var en splittrad och vilsen tonåring som försökte hitta min plats i världen. In kom Kent med låtar som Blå Jeans, Gravitation & När det blåser på månen. Videon till Gravitation som utspelas i ett bårhus var oerhört fascinerande och Jockes texter hjälpte mig hitta rätt i vardagen. Jag kunde verkligen relatera till texterna. Vilket har hjälpt mig i alla olika livssituationer jag hamnat i.

Så fort jag fick chansen lånade jag brorsans Kent skivor och spelade på min cd-spelare. Det blev ett av de första riktiga gemensamma intresset vi hade, mina bröder och jag. När man är sladdbarn som jag är växte jag i princip upp som ett ensambarn även om de var där och vi bodde ihop. Men åldersskillnaden gjorde att vi levde så skilda liv. Men tack vare Kent började vi umgås mer på riktigt. Min första riktiga konsert var Kent på Kalasturnen i Göteborg med Linus 2002. Efter det har jag och mina bröder sett större delen av mina Kentkonserter ihop. Därför blir det extra stort att ikväll få se Kent för allra sista gången med bröderna. Så glad att vi lyckades få till en sista konsert som vi ska gå på alla 3.

Så Kent är helt enkelt mer än ett band. De  har varit med mig i vått och torrt.

Så ikväll blir det ett stort tack för musiken och texterna!
Ni kommer vara saknade, men musiken och texterna kommer leva vidare.

Tack för allt!

På tåget igen
På min egna avskedsturne för ett band
Konsert 3 av 4 i solstaden

Med lurarna i öronen funderar jag på
Hur ni fick mig att älska er
Orden vägde så tugnt när jag såg er sist
När jag hör er på radion
Blir jag en bättre person

Allting handlar om vår historia
Mitt liv plagierar era låtar
Även mina ord
Vi är för alltid

Alla era låtar
Med få undantag
Kommer leva kvar i hela mitt liv
Likt sången min mamma sjöng en gång
Även efter att det sista ljuset släck

Du som jag
Jag ser visioner i mitt huvud när ni ler
Har aldrig träffat nån som er
Låt det aldrig ta slut

Ryggar mot väggen till sist
Är det så här ni vill ha det nu?
Är det det här du har drömt om så länge nu?
Perfekt och oförstörbar

Cirkeln sluts alltmer i näst sista sången
Jag minns allt som om de var igår
Jag kommer inte vilja ändra på nåt
Även om det snart är sista gången vi ses

Gåshud
Gemenskap
Nya band skapas i vetskapen om slutet

Tack för orden J.