theheartofeverything

Senaste inläggen

Av Erika - 14 juni 2020 01:36

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna

trodde aldrig sommaren skulle komma

kanske blir det bara idag

maneterna flyter runt vid strandkanten


varma sydöstliga vindar

i en tid

då inget är vårt

vi greppar varje sekund efter

att äga det som finns inom räckhåll


just idag finns ingen kyla

i vår distansering hör jag skratten

runt omkring

känner lukten av grill

droppar av salt slår mot ansiktet


idag äger jag allt

imorgon är en annan dag



Av Erika - 9 maj 2019 17:04

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud

Gör sånt du tycker är kul

5 långa år

Längesen allt var normalt

Vem är jag nu

Stora kval


I flera år

Levde vi, sida vid sida

Far och dotter

Stumma ord, riktiga händelser

Gemensamma intressen


Önskan om delaktighet

Som bara en dotter har


Blå himmel,

I vinden hör jag dina ord

Fortsätt göra det du gör

Sida vid sida kämpade vi

Båda mot vårat inre

4 långa år

Vem är jag nu, utan dig

Tvivel


Med Stora känslor

Och Stora ord

Bror och syster

I vått och torrt

Vi hängde och snacka

Blod mot blod växte vi ihop

Önskan om gemenskap

Som bara en lillasyster har


På mörkrets stig vandrade vi

Som kartläsare med stearinljus i handen

Snårigt med snubbelrisk

Ett enda felsteg blev ett stup

Till slut slocknade ni

4 år emellan


Nu, kommer våren med all sin blomsterprakt

Ljuset börjar sippra in

Slår hål i mörkret

Men över vidderna viner det

Saknaden efter 2 superhjältar

Vem är jag utan er

5 långa år

Av Erika - 11 maj 2018 22:06

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mitt perspektiv.


Jag minns exakt när svaret kom, jag var på festival. Du hade haft ont i magen i några veckor och en torsdag skulle du opereras igen. Svaret: cancern var tillbaka. Ett svar som gav dig lite upprättelse för de som inte ville lyssna. De som var skadade av sjukvårdens sätt att tänka. Jag fick beskedet via sms när jag stod i publiken med min vän Martina på Bråvalla festivalen och såg Highly Suspect. Oron fanns där innan men när beskedet om cancern kom rämnade marken framför mig och ett stort svart hål öppnade sig. Hur jag än gjorde kunde jag inte undkomma att gå ned i mörkret. Det som skedde framför mig försvann. Jag minns vad läkaren i Uppsala hade sagt 1.5 år innan; om det kommer tillbaka inom 3 år så är det kört. Han använde inte riktigt de orden, men det var så jag tolkade det han svarade på min direkta fråga om det fanns nåt att göra om det kom tillbaka inom 3 år. Det var ditt liv som påverkades mest men vi är många som påverkades nästan lika mycket. Mörkret omslöt mig. Tanken på att du skulle lämna oss, så tung.  Det var som att du redan lämnat oss även fast det inte stämde.


Jag orkade inte stå kvar på spelningen och Martina omfamnade mig och vi gick till öltältet där en psykolog och Dilevas halvbrorsa, det var vad han sa att han var iaf, lyckades sätta sig bredvid oss  och de försökte få mina tårar att försvinna. Inget hjälpte i den stunden och jag ville bara lägga mig på marken och skrika ut min frustration. Gräva ett stort hål och begrava mig där. Psykologen tyckte att jag skulle försöka tänka positivt men lätt att säga. Svårt att göra. Såret var så nytt och jag behövde tid till att processa allt. Kan inte ens tänka vad som föregicks i ditt huvud.


Till kvällens höjdpunkt Linkin Park hade de värsta känslorna lagt sig. Men tankarna var all over the place. Tankar om vad som skulle hända härnäst. Hur lång tid hade vi på oss? När skulle jag få träffa dig igen? För mig i mina tankar handlade det om bara veckor. Jag kunde i det initiala skedet inte se att du, vi, skulle ta dig igenom detta. Linkin Parks spelning var grym och känslosam. Speciellt några av låtarna från deras nya album som berörde känslor och tankar kring depression och näras bortgång. Jag och Martina stod ganska långt fram och Martina omfamnade mig under stora delar av spelningen. Ett enormt stöd. Trots att det som utspelades hos mig påverkade hennes festivalupplevelse var hon det största stödet jag kunde önska mig. Jag fick göra det jag kände för mest! Så oerhört tacksam för en sådan fin vän!!!  För alla fina vänner och släktingar som visat kärlek denna period!!


Tankarna jag hade var att lämna festivalen i förtid och åka hem, redan på fredagen. Jag behövde träffa dig, se dig IRL. En känsla jag haft sen du blev sjuk från början Jocke. Andras åsikter och dina egna ord på ditt mående räckte inte. Jag hade behovet att se dig. Få min egna bild av Jockes status, både mentala och fysiska. Men efter ett samtal från mamma under fredagen, som gjorde att jag satt på ett sushiställe mitt i Norrköping och grät i nästan en timme, så kände jag att jag kunde vara kvar festivalen ut och åka via Karlstad på vägen hem. Senare på dagen fick jag ett mess från dig brorsan där du bland annat skrev "Keep on doin what you are doing sis". I stunden tolkade jag det som att jag skulle fortsätta njuta av festivalen. I efterhand tror jag att du, Jocke, menade det större än så!!


 




Av Erika - 31 december 2016 13:37

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare års. Kanske ska jag bara fokusera på det bra för att kunna arkivera in 2016 som ett superår. Fast det känns som att jag lurar mig själv och jag lär mig inget för framtiden. Det är ju svackorna som gör topparna så fantastiska. Hade allt varit frid och fröjd så hade inget varit bra.


För några veckor sedan läste jag ett blogginlägg jag skrev några veckor in på 2016. Ett blogginlägg som handlade om hur mitt intresse för konserter hade dött. Bara när jag tänkte på ordet konsert blev jag nedstämd och kände att jag inte orkade. Mycket av känslorna var pga den misslyckade och inställda U2 konserten som jag och mina bröder var på i september 2015. I blogginlägget skrev jag att jag var rädd för att känslorna skulle vara slutet på ett av mina största intressen, att gå på konsert. Men något hände i mars som ändrade på det. Mina husgudar Kent berättade att de skulle släppa sitt sista album och att de skulle ut på sin sista turné. Något som jag inte ville missa. Så i bara farten hade jag helt plötsligt biljetter till 4st Kent konserter på deras sista turné; Göteborg, Stavanger, Karlstad & sista konserten i Stockholm. 2016 har helt klart blivit färgat av Kent, bandet som alltid lyckats sätta ord på mina känslor om utanförskap och hjälpt mig hantera svåra situationer i livet. Då som nu för alltid!

Tack vare Kent blev 2016 ett konsert år för mig. Både stora spelningar, Iron Maiden på Ullevi, och mindre spelningar, Laakso, Tiger Lou, A.C.T & Hurula har förgyllt min vardag. Plus ett lerigt och regnigt år på Way Out West. För att inte glömma Takida & Winnerbäck på Liseberg. I bara farten hängde även musikaler med på min kulturresa detta år. För andra gången fick jag möjligheten att se både Les Miserable, på Wermlands Teatern, och Peter Jöback som Fantomen på Operan på Cirkus i Stockholm, samt så såg jag Hair på Göteborgs Operan för första gången. Alla spelningar har varit fantastiska på sitt sätt mycket tack vare ER som hängt med mig. Uttrycket ”Delad glädje är dubbel glädje” stämmer verkligen. Redan nu är 3 spelningar inbokade för 2017, Green Day, Coldplay & Håkan Hellström. Så hoppas 2017 blir lika fantastisk på konsertfronten.


Jag har rest mycket under 2016, bland annat många helgresor hem till Karlstad för att hänga med familjen. Mitt nyårsmål, som jag haft sedan 2011, att besöka en ny europeisk huvudstad varje år lyckades jag inte med i år. Men jag väger istället upp det med att ha besökt 2 helt nya städer, Brighton & Stavanger plus resor till Köpenhamn, London, Stockholm & Uppsala. Brighton resan var speciell då vi lyckades pricka in Pride den helgen vi åkte. Det var superkul att få uppleva staden med några av mina närmsta vänner Cecilia, Therese & Andy. Helgen i Stavanger med Julia kommer jag alltid minnas pga av att vi åkte dit för att se Kent på deras avslutningsturné men även för inramningen med det fantastiska vädret och den helt ofantliga vandringen upp på Predikstolen. Jag har helt klart blivit biten av att vandra och jag funderar redan nu på olika vandringar som skulle vara kul att göra. Till London åkte vi, ett gäng på 9 tjejer, för att fira Camilla som fyllt 30år. En superlyckad helg på alla fronter. Min första riktiga sommarsemester spenderades i Karlstad i 9 dagar och en långhelg i Köpenhamn hos min fina vän Cine och hennes familj. Jag hade behövt skriva en roman för att skriva om allt roligt som hänt under detta år.

Den största händelsen under året är ändå min brorsdotter Julias ankomst. Hon föddes in i ett kaos den 2a januari och gav oss alla ytterligare mening till varför livet är så fantastiskt. Alla stunder med min familj; mamma, bröder, svägerskor, brorsbarn, släkt och vänner betyder så oerhört mycket och det är dessa stunder jag tar med mig på min fortsatta resa igenom livet. När man går igenom en tuff period, som vår familj gjort i år pga brorsans sjukdom, är det fantastiskt att känna stödet från nära och kära. Det räcker att man bara finns till för varandra.


Jag är oerhört tacksam för alla stunder med ER under 2016, jag är tacksam för att jag har hälsan med mig trots att min kropp just nu är skadebenägen och jag är tacksam för att få avsluta 2016 med en smäll och kunna se framåt mot nya möten med gamla och nya bekantskaper.


Jag önskar er ett Gott Slut och ett Gott Nytt 2017!

 

              


           


Av Erika - 17 december 2016 09:03

Dags för sista gången med Sista sången.
Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band.

Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl av ett kapitel i mitt liv som präglat mig så oerhört mycket.

Ni kanske tycker att det bara är musik och bara är ett band och att det finns fler. Vilket är helt rätt men i mitt liv så har det inte funnits mer än 2 band som följt mig, stöttat och hjälpt mig och som jag följt med hela mitt hjärta genom större delen av mitt liv. Die Happy från Tyskland är ett av dessa band och Kent är det andra. Idag gör Kent sin sista spelning någonsin och för mig blir det som att ta farväl av en nära kär vän.

Kent kom in i mitt liv när jag var 11-12. Jag var en splittrad och vilsen tonåring som försökte hitta min plats i världen. In kom Kent med låtar som Blå Jeans, Gravitation & När det blåser på månen. Videon till Gravitation som utspelas i ett bårhus var oerhört fascinerande och Jockes texter hjälpte mig hitta rätt i vardagen. Jag kunde verkligen relatera till texterna. Vilket har hjälpt mig i alla olika livssituationer jag hamnat i.

Så fort jag fick chansen lånade jag brorsans Kent skivor och spelade på min cd-spelare. Det blev ett av de första riktiga gemensamma intresset vi hade, mina bröder och jag. När man är sladdbarn som jag är växte jag i princip upp som ett ensambarn även om de var där och vi bodde ihop. Men åldersskillnaden gjorde att vi levde så skilda liv. Men tack vare Kent började vi umgås mer på riktigt. Min första riktiga konsert var Kent på Kalasturnen i Göteborg med Linus 2002. Efter det har jag och mina bröder sett större delen av mina Kentkonserter ihop. Därför blir det extra stort att ikväll få se Kent för allra sista gången med bröderna. Så glad att vi lyckades få till en sista konsert som vi ska gå på alla 3.

Så Kent är helt enkelt mer än ett band. De  har varit med mig i vått och torrt.

Så ikväll blir det ett stort tack för musiken och texterna!
Ni kommer vara saknade, men musiken och texterna kommer leva vidare.

Tack för allt!

Av Erika - 2 december 2016 08:06

På tåget igen
På min egna avskedsturne för ett band
Konsert 3 av 4 i solstaden

Med lurarna i öronen funderar jag på
Hur ni fick mig att älska er
Orden vägde så tugnt när jag såg er sist
När jag hör er på radion
Blir jag en bättre person

Allting handlar om vår historia
Mitt liv plagierar era låtar
Även mina ord
Vi är för alltid

Alla era låtar
Med få undantag
Kommer leva kvar i hela mitt liv
Likt sången min mamma sjöng en gång
Även efter att det sista ljuset släck

Du som jag
Jag ser visioner i mitt huvud när ni ler
Har aldrig träffat nån som er
Låt det aldrig ta slut

Ryggar mot väggen till sist
Är det så här ni vill ha det nu?
Är det det här du har drömt om så länge nu?
Perfekt och oförstörbar

Cirkeln sluts alltmer i näst sista sången
Jag minns allt som om de var igår
Jag kommer inte vilja ändra på nåt
Även om det snart är sista gången vi ses

Gåshud
Gemenskap
Nya band skapas i vetskapen om slutet

Tack för orden J.

 










Av Erika - 3 november 2016 21:37

På väg på äventyr
Tåg, flyg, buss
& vandringsled
En konsert i ett annat land
På vår egna avskedsturné med ett svenskt band

Konsert 2 av 4 hägrar
Och vi flyger med bandet
Ren slump
747 på nära håll

Bjuds vi på överraskningar?
Troligen inte
Men garanterat 24 låtars magi
Socker
Musik Non Stop
En värld att dö för
Helt enkelt

I glädje och sorg tills döden skiljer oss åt
Ni är snart inte längre där
Men vi kommer föralltid minnas
Våra stunder ihop,
På konserter, på bussen, i bilen, i skolan, hemma och på jobbet!
Överallt har ni stöttat oss
I glädjen
O i sorgen
Med er musik och era ord

Kanske bjuder äventyret på mer magi
Med dansande färger på natten
Dansande på himlavalvet
Vi ska testa gränserna med målgång högt över världen
Leta efter meningen med livet
Innan allting tar slut

Njutning blir det
I allra högsta grad
Hotelllyx
Konsert
Klippvandring
Fin vänskap som möts hand i hand mot världen
Slutet av en epok
Innebär början på nånting nytt

//Erika 20okt 2016 på flyget mot Stavanger

Resan till Stavanger blev mer än jag kunde föreställa mig. Fantastisk liten stad. Superbra konsert. En toppenvandring att dö för. Och fantastiskt sällskap! Det blev en resa jag alltid kommer minnas! Fina minnen!



Av Erika - 25 augusti 2016 22:13

Att leva i nuet
Supersvårt
Tankarna flyger iväg
Tankar på det som varit
Under dagen
De senaste åren

Svårt att släppa mobilen
Vara där jag är
I nuet, idag
Utan facebook, utan Instagram & Snapchat

Med mina brorsbarn
Mina vänner
Min familj
Tiden med er uppskattas
Svårt att uttala
Svårt att visa

Ni betyder allt
Jag uppskattar
Varje sekund
Varje minut
Oavsett hur ofta vi pratar
Eller hur ofta vi ses

Ni är anledningen till att jag andas varje dag
Varje hjärtslag
Varje steg
Tacksamhet
Kärlek
Tack för allt

//EO 160825

Skapa flashcards