Ibland så får jag en känsla, en känsla som behöver fås ned på papper, så ock när november blev december 2012. Här kommer något jag skrivit:

Mitt göteborg

Mot det blåa kyliga välkomnas jag av lindarna i Vasa och Linne,

Känslan som en varm kopp glögg ger efter en tur i den friska vinden infinner sig när jag blickar ut över staden – värme och lugn.

Staden som aldrig sover är fantastisk en söndagsmorgon, att fortfarande bli välkomnad med öppna armar av Avenyn efter en hård festnatt, tacksamheten för stadens hjärta som går runt och städar bort det gamla och ger plats för det nya.

Att få skratta med inbitna och höra historier från förr med hjärtan från hela världen, jag vill aldrig lämna. Att kunna vandra omkring på gatorna och titta upp och stöta på historiska minnen eller bara se saker man tror man aldrig sett innan och upplyftas av känslan: ”Jag bor faktiskt i Göteborg”, det är tankar som ger gåshud på armar och ben.

Mitt Göteborg har varit tufft när nöden kräver det, och ibland trist när farbror grå hänger över staden med sin fluffiga kropp. Ljusen och värmen och det röda som flyter igenom staden bryter ned fasaden och öppnar upp en framtidstro om fantastiska livsöden och små saker i livet som man bara vill omfamna.

Att stå på egna ben har hittills varit ” a dream come true”

Det finns lite olika sorters människor i världen, vilket känns bra då det hade varit så tråkigt om alla hade varit likadana. Vi har alla olika förutsättningar i livet, vissa jobbar, andra pluggar, några bemästrar fysiska handikapp medan andra helt enkelt inte gillar fiskbullar. Det spelar ingen som helst roll vilken del av samhället man tillhör vi är alla lika värda. En tanke som man aldrig kan ha för mycket av.

Med det sagt så ska jag prata om min vardag som inte ser ut som många andras. Jag är en sådan som gillar att ha utfört mycket av det jag "behöver" göra på förmiddagarna. Gå till affären, tvätta och träna. Det är väldigt tillfredsställande att ha klarat av sådana göromål tidigt på dagen för att sen kunna gå runt och känna sig nöjd resten av dagen! Detta är en utav anledningarna till att jag 2-3 dagar i veckan stiger upp kl 5.15 på morgonen för att ta bussen 06.05 till gymmet. Vissa tycker man är galen medan andra berömmer en och säger "gud vad duktig du är" och "tänk om jag hade varit lika duktig som du". Till er säger jag bara; det viktigaste är inte när man tränar utan att man hittar sin rutin för motion som man själv är nöjd med och som fungerar för kroppen mår bra av att rastas. Så om det passar bättre med pass på kvällen gör man det istället.

Jag har hittat min rutin som passar bra för mig just nu eftersom jag får ut mycket utav att gå och träna innan skolan. Bland annat vill jag inte behöva säga nej till en spontan kaffe på stan efter skolan med en kompis, eller känna att jag ska säga att jag inte kan hämta brorsbarnen på dagis för att jag inte kan pussla om mitt schema och bli stressad för det och då inte kunna njuta av antingen barnen eller av träningen. En annan fördel med att träna på morgonen är att jag blir trött tidigare på kvällen vilket passar bra då jag är mer utav en morgon människa än kvälls, detta visar sig innan kl 8 varje dag då jag i princip alltid vaknar av mig själv oavsett om jag lägger mig 23 eller 03. Det ska tilläggas att jag fungerar bäst med 7-8 timmars sömn så det är bara att gilla läget, men en fördel att man är trött för då är det lättare att lägga sig i tid.  

'Vetskapen att morgonpasset man ska gå på är ett roligt pass med bra instruktörer underlättar när man ligger i sängen och bara vill dra täcket över huvudet, som imorse körde Moa ett ganska tufft pass i spinningsalen, som innebar 2 moment som alternerades utan någon mer uttalad vila, tempo och berg, och jag ska erkänna att jag ville gå av cykeln redan efter halva passet för jag var helt slut, inte pågrund av den arla morgonstunden utan för att upplägget passade grymt bra med musiken,  och impad av mig själv är jag när jag sitter i spinningsalen och är helt slut innan kl är 07.30. 

Du som läser kanske tycker det är morning madness och ibland känner jag likadant när jag ligger i sängen och inte vill gå upp men det blir alltid genious när bollen väl är i rullning.

Ja vad ska man säga, tur att livet har så många sidor, när det går tungt åt ena hållet så händer nåt kul någon annanstans. Hösten har inneburit fortsatt utbildning, en master i nationalekonomi, vilket varit svårt och utmanande men pckså väldigt givande och inspirerande. Ny utbildning och ny start i princip även om platsen är densamma. Jag har fått uppleva så många fantastiska nya möten med nya människor, en del som bara flyktigt passerat förbi med ett leende och andra som inpräntat mer och annorlunda saker i mitt liv. Jag har fått lära mig en ny syn på livet, inget revolutionerande, men inspirerande och härligt när man stöter på människor som med hela sitt väsen bara lyfter upp en till att göra bra saker. En av mina riktlinjer jag satte upp när jag valde att prata ut om livet och allt mitt bagage hos en kurator förra våren var att jag måste släppa mitt maniska kontroll behov i situationer där jag är rädd för att såras. För att kunna göra det behöver jag utvärdera många situationer i livet annorlunda. Inte enbart börja tänka positivt utan mer se saker för vad de är istället för att sätta upp en möjlig förklaring för att skydda mig själv när det uppdagas att det nog ändå är så, och sannolikheten att det är så är väldigt liten. Vägen till det är lång och svår och jag måste aktivt bestämma mig för att hitta den enkla förklaringen till mycket och övertala mig själv om att det inte är något konspiratoriskt över det hela. Denna höst har jag fått lära känna människor som har gjort detta mycket lättare för mig och jag känner mig även väldigt trygg i mig själv tack vare det ständiga nötandet i mitt huvud. Jag har fortsatt en lång väg kvar tills jag har nått dit jag vill, om jag nu kommer dit, och jag känner mig hoppfull. 

Om det nu ska bli ett lite mer nyanserat inlägg så får jag väl ta upp det som varit den tyngre biten under hösten, det som tyngt ned mig lite och det är alla skador som förföljer mig. Är det inte bröstmuskeln som spökar så är det menisken som krävt mycket rehab och kärlek och fortfarande gör. Den senaste i raden av bakslag är en skada i lillfingret, en såkallad volleybollskada av läkaren på ortopeden på Mölndals sjukhus. Denna skada innebär att jag har en skadad sena i leden och en fraktur till följd av att senan skadades. 6 veckor med skena dag och natt och ytterligare 6 veckor avvänjningsperiod i etapper då jag har ett så kallat dropfinger, övre delen av fingret kan inte hållas upp av sig själv då senan som ska utföra det jobbet inte finns där den ska vara. Anpassning i vardagslivet och träning har fåtts göra och jag är lugn och har tilltro till att allt kommer lösa sig fint till slut. Sen idag fick jag även brevet från min läkare på vårdcentralen som meddelade mig att gallstenen, som bråkat med mig under hösten, är 2 cm i diameter, vilket sågs på ett ultraljud för 2 veckor sen. Hon har skickat remiss till kirurgen som ska bestämma nästa steg i fallet gallsten, eller som jag säger bland de värsta smärtorna jag har varit med om, brutet finger eller arm kommer inte i närheten av smärtorna jag fått uppleva tack vare den stenen som guppar under högra revbensarken inne i gallblåsan. Så jag är lite spänd på vad som komma skall på den fronten men säger även att det jag får lära mig om hur kroppen fungerar är faktiskt intressant.

Och som Jocke Berg skrev i Sjukhus

"När man äntligen kan se alla mekanismerna där bakom
Så blir man aldrig rädd mer
När man äntligen kan se alla kejsare stå nakna
Så vänder allt igen
Allt vänder om igen"

livet är som en berg och dalbana, ibland går det upp och ibland ner men någonstans vänder det alltid!

Så sant, så sant. Denna vecka har varit en sådan vecka då mkt inte gått som planerat. Vilket när man e i den perioden jag är då mycket känns tungt, speciellt träning, då är det lätt att hoppa över det. Jag har denna vecka fallit offer för det inre superegot, som så fort det gått emot lite, börjar tjata om hur jobbigt det är att ändå lyckas utföra en missad  aktivitet och hur svårt det är att planera om för att passa in med allt det andra i schemat. Och när man lyckas försova sig eller skolan kör ihop sig är det ibland svårt att vända ut och in på sig själv för att lyckas med allt man skulle vilja även när motivationen är på topp. SÅ jag tog ett beslut imorse, och det är att inga måsten resten av veckan, fredag idag, för att med kanske lite mer motivation gå in i nästa vecka, som kommer bli fullt ös, och bygga upp en bra bas att stå på för kommande veckor.

Sommar, sommar och sol, havet och vinden och doft av kaprifol.

Sommar, sommar och sol, en himmel så blå som viol!

Jag har semester, eller har tagit mig semester. 2 veckor har jag tänkt vara utan måsten och sommarkurser, i princip iallafall. Kan iofs bli lite läsning i kursen som jag läser enbart för att det är ett roligt ämne.  

Ska bli så skönt, men jag smygstartade faktiskt lite redan igår då jag åkte till Borås för att hälsa på pappa och Anneli. Har inte varit där på jättelänge och inte träffat min pappa sedan vi var i Berlin i slutet av april. så det var dags helt enkelt. Dessutom innebar denna weekend att jag fick möjlighet att slutföra ett projekt jag tänkt fixa sedan min utlandstermin i Oestrich-Winkel i Tyskland. En liten minnestavla där jag ska sätta upp lite bilder och annat smått och gott från mina fina månader där. Och färdig blev den, ska bara fixa ståltråd, rätt spik och lite pins så är den redo att hängas upp och förgylla mitt kök. Det är lite likt mig att en sådan sak tar typ 7 månader att slutföra eftersom jag har lite tummen mitt i handen så är jag dålig på att ta tig i små projekt och min pappa är så bra på att hjälpa med sådant som kräver lite händighet. 

  Även Anneli hjälpte till på ett hörn, då hennes symaskin kräver rätt handhavande. 

Imorgon bär resandet iväg till födelsestaden Karlstad, och jag hoppas att solen ska skina där hela veckan jag ska vara där som smeknamnet intygar. Någon gång ska jag visa bakgrunden till smeknamnet. En rolig anekdot enligt min mening som gillar att ha lite koll på det historiska aspekterna från staden där jag bor. 

Efter Karlstad blir det mellanlandning i 2 dagar i Göteborg innan flyget tar mig till London och mitt allra första besök där. Ja det är sant. Jag har aldrig varit i London innan. Jag har faktiskt inte varit på så många platser dit många andra har åkt, däremot har jag varit på i ett fåtal städer många gånger. vissa städer som inte så många jag känner varit i, det har helt enkelt varit så och gillar man något så åker man gärna tillbaka. Men ser fram emot att besöka lite mer nytt i framtiden. Några tips på städer och platser som helt enkelt inte får missas?

Sen avslutas roadtripen, efter en veckas olika aktiviteter inom Göteborgs området, återigen i Karlstad. Mycket Karlstad. Så här kommer en solstadspärla, som när jag var liten alltid gav en gratis konsert en kväll varje sommar på Sandgrundsudden och större delen av staden vallfärdade di för att koll på ett utav Sveriges äldsta band, Sven Ingvars! ( Å lite Bengt Alsterlind)

Nu blir det EMfinal!!! 

Ojojoj, sitter just nu och kollar semifinal nummer 2 i Fotbollsem och Italien leder med 2-0. Det gör ont i mitt hjärta som håller på Tyskland men 2-0 målet var riktigt snyggt måste jag säga. Denna fotbollsfest börjar närma sig slutet och det kommer då bli vanlig vardag utan fotbollssnack och tittande utöver den vanliga dosen.

Vardag betyder just nu för min del plugga till sommarkurser, jag läser 2 på distans. En som handlar om organisation och ledarskap och den andra som heter Brottsplatsen arkeologi, förhoppningsvis ett ämne i min smak som älskar allt som har med kriminalserier och kriminalböcker att göra. 

Annars är det träning som gäller, målet är 4-5 pass i veckan av lite olika karaktär. Efter idag har det hunnit bli 2.5 pass. Den halva kommer utav nybörjarbuggkursen som jag testade på Liseberg i måndags, har aldrig dansat uppstyrd bugg förut. Det blev inte så intensivt även om man fick röra sig hela tiden och testa steg och svänga runt, därav halvan. Bugg innebär mycket högerhand upp i luften vilket slog upp en trolig "upper body injury", som vi skulle sagt ifall jag spelat i NHL, som jag troligen drog på mig på fotbollsträningen måndagen innan. Det var då jag kände att det drog till 2 ggr om på stället där jag har ont men har knappt känt någonting förräns jag vaknade upp i tisdags, dagen efter buggen, och då hade jag ont i princip alla rörelser jag gjorde. Speciellt svårt med att sätta sig upp från liggande eller sittande på golvet. Kanske skulle jag hoppat PT-passet som var inbokat under tisdagen. Men tänkte att smärtan skulle släppa efter att ha börjat röra på sig lite. Det gjorde det inte men tänkte att vi kör ändå och meddelade Moa att det kanske skulle få bli lite modifieringar på passet som hon hade planerat. SEGT. Förra passet vi körde hade jag ju skadan i benet och nu detta. Det där med fotboll är ju livssfarligt.   

Moa hade planerat ett toppenpass, som vanligt, nämligen 7:an. Vilket innebär 7 varv med 7 övningar och 7 reps/övning. Detta görs på tid och så ska man helst förbättre tiden nästa gång man kör detta. I princip alla överkroppsövningar byttes ut mot lite andra benövningar. Vi testade några övningar som dock fick bytas ut under tiden. Jag kände mig tung, det var inte den vanliga tufft pass känslan som jag brukar få. Den känslan jag hade var inte alls något som jag är van vid. Moa brukar kunna dra ur mig allt som finns och det gjorde hon denna gången oxå men inte på samma sätt. Nu kändes det som att i flera övningar hade kroppen mer att ge men det sa stopp innan jag ens hade möjlighet att utmana kroppen på riktigt. Kanske var det skadan som satte stopp, Moa sa till att om det gör ont så ska vi inte göra den övningen, men jag kände inte att det var så men kanske stoppade skadan mig mentalt. Att min hjärna inte vågade tro på att kroppen skulle hålla då jag hade en skavank som hade häcklat mig under dagen. Vem vet. Känslan, som jag tolkat det i efterhand, var lite som om att jag låg nedgrävd i underjorden, och fick en massa uppgifter att lösa men fick inte utrymme att utföra dem fullt ut eftersom kroppen inte kunde röra sig. Men all träning är bra träning och man ka ju inte vara på topp jämt, jag hör Moas röst i mitt huvud emellanåt när jag får lite motgångar. Dessutom fick jag lite träningsprogram för sommaren och lite tips för att nå mina mål som jag har uppsatta.

Ett av målen blir härmed officiellt: Jag ska utföra göteborgsklassikern, 3 lopp som ska genomföras under 1 års tid. Först ut är ett 1 km simning i Delsjön 18:e augusti, följt av finalloppet i skatås i oktober som är 1 mils löpning och avslutas den 26 maj nästa år med Hisingen runt, 5 mil på cykel. Tanken är att börja simma mer regelbundet inför simningen speciellt då jag är lite av en badkruka, så start blev idag. Visste inte hur det skulle kännas med skadan då jag känner av den lite fortfarande. Men det gick bra, kändes mest stelt men lyckades hålla ett bra tempo, 36 minuter på 1 km vilket är ganska snabbt för att vara mig, brukar vanligtvis ligga upp mellan 38-40 minuter. Målet var att inte sätta ned fötter eller stöta i väggarna alls under hela sträckan för att efterlikna 1 km simning ute så långt det går i en bassäng. 

Så håll tummarna och heja på mig i denna mjukklassiker!!

Veckan har även varit fullt av mys med vänner och familj. 

Tidig frukost på CT24 med delar av solstadsgänget. Jag blir alltid lika glad när jag träffar dessa underbara människor, efter det bar det iväg till Handels där jag skrev ut och lämnade in min och Beccas kandidatuppsats!

Det firades sedan med heldagshäng med mina 2 underbara brorsbarn, Karin och Olle, och bror Linus. VI hängde och lekte på Universeum där Karin fick klättra som hon älskar och Olle, som gärna försöker klättra på vertikala stenväggar, älskade polisbilen som fanns där. 

Idag fick jag följa med Eva-Karin till Cafe marmelad, som jag aldrig varit på innan, för en fantastisk kväll med livespelning under en klarblå himmel. Räfven som var huvudakten var ett riktigt roligt band att lyssna och kolla på, de ska spela på liseberg i augusti någon gång och jag kan varmt rekommendera  att gå dit och kolla. Vilken energi och diversifiering i instrument som används. 

Helgen som kommer blir att ta sig till Borås och umgås med min kära pappa! Sen på måndag bär det iväg till hem- och solstaden. Mys med 4 dagars festival står på schemat!!

I torsdags spelade jag min andra fotbollsmatch sedan jag började spela igen för ca 1 månad sen. Jag måste erkänna att jag var sjukt nervös. På gränsen till illamående. Vilket det finns flera orsaker till, men en av dem var väl att jag var inte så där jättenöjd med debuten, även om det var en svår match, och jag kände att jag ville göra en så mycket bättre match denna matchen. En av sakerna som drog ned mig i första matchen var skadan i underbenet som gjorde att jag hade svårt att röra mig och springa som jag ville. Tränaren vill att jag ska agera ganska långt ut som målvakt när det passar, vilket var svårt pågrund av smärtan, jag vågade inte helt enkelt. Så jag försökte säkra vilket inte alls passade matchbilden. 

Men inför denna matchen mot Angered kände jag ingen smärta i benet och jag fick en träning innan också som var smärtfri.  Även matchen kändes jättebra, jag fick några lite enklare ingripanden i början och sen flöt det på i de flesta situationerna. Jag är inte nöjd med 2 insläppta mål men känner så här i efterhand att det inte var så mkt mer som kunde göras i just de situationerna.

Det är riktigt kul att det har gått såpass bra som det har gjort hittils med fotbollen. Och bara efter 1 månad så har jag tagit upp intresset på fullaste allvar igen. Jag har sett många fler matcher från EM än vad jag hade gjort annars. Och i onsdags var jag på Gamla Ullevi och kollade svenska damslandslaget OS genrepa mot regerande världsmästarinnorna Japan. Allt eller inget, men det är väldigt nyttigt att kolla mycket. Speciellt på målvaktsageranden.

Surfandes på känslan efter  beskedet om godkänd kandidatuppsats och även en riktig rolig kämpar match från hela laget i matchen mot Angered så tog jag emot midsommarfirandet utan några förväntningar. Det blev en trevlig dag i fint sällskap, först picnicklunch ute på Brännö brygga och sen fest hos en kompis kompis syster, eller hur det nu var, på kvällen. Hela helgen har varit toppen och den avslutades med spelkväll, Ticket to Ride, med Cicci, Maria, Calle och Kristina. Mysmys. 

Lite kul även att italien slog england på straffar i kvällens kvartsfinal. De förtjänade det efter att ha varit bättre matchen igenom. 

Lite nostalgi!

Tänk om man på gamla dagar kunde göra så här:

Min stora målvaktsidol från förr, danske Peter Schmeichel. Årets sportbild 1994. (lånad av aftonbladet)

Jag är väl som vem som helst i detta land, antar jag iaf. Jag vill ha sol och bad under sommarmånaderna med tillhörande aktiviteter. Dock insåg jag en sak under midsommarfirandet i fredags och det är faktiskt att sommaren är här, iallafall om man ska titta till en utav mina måttstockar för hur jag vill att sommar ska kännas. Det finns olika delar vädermässigt som är viktiga för mig under sommarmånaderna. Alla delar tillsammans gör en helt fantastisk sommar, en härlig blandning och mix behövs för att jag inte ska ta sommaren för given.

Vänta lite, nu tycker ni som läser detta säkerligen att de 3 andra årstiderna vi upplever är tillräckliga för att vi inte ska ta en alltigenom solig sommar förgivet. Kanske, men jag håller inte med fullt ut, jag tror på variation inom kortare tidsspann, vilket gör regn till ett välkomnande inslag under sommarmånaderna. måttligt med regn, mer som ett litet komplement till sol, så man kan sitta inne ibland och kolla på film som ett skönt avbrott i uteaktiviterna som ofta hägrar under sommarmånaderna.

Så vad är min måttstock för att definiera sommar? Den är inte helt annorlunda från vad väderinstitut använder sig av för att definiera årstider. Jag använder mig av temperatur och känsla. Min inställning till olika väderlekar är att har man rätt kläder så spelar vädret mindre roll, för då kan man leva ganska obehindrat och ha det bra oavsett. På sommaren är det viktigt för mig att man inte behöver ha så mycket kläder på sig oavsett väder och vind. Dock är jag väldigt dålig på att hitta en bra balans under sommaren vad gäller klädmängd, oftast har jag på mig för mycket kläder, även om jag försöker ha flera lager på mig så jag kan ta av. Då uppstår problemet med att jag måste bära runt på kläderna, vilket är ett mindre problem iofs. Så klädvalet i fredags, på midsommarafton, funderade jag på länge och väl. Jag visste att det skulle bli regn och jag visste att temperaturen ändå var behaglig ute även om jag inte visste hur en längre vistelse ute skulle kännas, speciellt inte ute på Brännö där vi skulle hänga. Men det fick bli klänning med leggings och ballerina skor. Nedpackat var ett par strumpor, sneakers, en varm tröja och tajts ifall det skulle bli kyligt. Men...... det behövdes inte. Jag som blir snabbt kall om fötterna kunde sitta barfota och frös inte ett dugg. Nu vet jag inte hur mkt alkoholen hjälpte till med värmehållningen, men jag måste säga att jag älskar regn när det är varmt ute. Man känner knappt av vätan. Ett sommarregn kan vara helt underbart. Även att träna i regn under sommaren är skönt. Jag hade glömt detta, även om jag fortfarande drar mig för att gå ut och springa eller köra individuell träning då, men fotbollsträning/match i regn under sommaren är riktigt nice. Man känner inte ens av att man är genomblöt och gräset är mycket lättare att glida runt på, och det känns mycket mjukare att slänga sig på även fast det oftast inte är det, om det inte är lerigt. 

Jag slår ett slag för sommarregn!! kommer precis efter varma soliga sommardagar på listan över favoritväder!!