Ibland så får jag en känsla, en känsla som behöver fås ned på papper, så ock när november blev december 2012. Här kommer något jag skrivit:

Mitt göteborg

Mot det blåa kyliga välkomnas jag av lindarna i Vasa och Linne,

Känslan som en varm kopp glögg ger efter en tur i den friska vinden infinner sig när jag blickar ut över staden – värme och lugn.

Staden som aldrig sover är fantastisk en söndagsmorgon, att fortfarande bli välkomnad med öppna armar av Avenyn efter en hård festnatt, tacksamheten för stadens hjärta som går runt och städar bort det gamla och ger plats för det nya.

Att få skratta med inbitna och höra historier från förr med hjärtan från hela världen, jag vill aldrig lämna. Att kunna vandra omkring på gatorna och titta upp och stöta på historiska minnen eller bara se saker man tror man aldrig sett innan och upplyftas av känslan: ”Jag bor faktiskt i Göteborg”, det är tankar som ger gåshud på armar och ben.

Mitt Göteborg har varit tufft när nöden kräver det, och ibland trist när farbror grå hänger över staden med sin fluffiga kropp. Ljusen och värmen och det röda som flyter igenom staden bryter ned fasaden och öppnar upp en framtidstro om fantastiska livsöden och små saker i livet som man bara vill omfamna.

Att stå på egna ben har hittills varit ” a dream come true”

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...