Åh nej, titeln får det att låta som att allt är miserabelt. Det är det verkligen inte. Däremot har 2013 varit väldans uppochned.Vad gäller hälsa, psykisk och fysisk, skola, jobb och träning, individuell och fotboll.

För att summera lite:

Sommaren var den bästa på väldigt länge, speciellt vädermässigt, och med bra väder kommer gott humör och mycket bad. Jag volontärade på damfotbollsem, hur kul som helst och mycket spännande människor man fick träffa på. Nya och gamla bekantskaper, några man bara träffar en kortis och andra som jag hoppas kommer vara en del av mitt liv länge. Sommaren tillsammans med Paris resan i mars har varit årets höjdpunkter.

Min allmänna hälsan har också överlag varit bra under året. Jag började året med rehab och skena för lillfingret på vänsterhanden, en skena jag fortfarande har under fotbollen efter att ha fått en smäll under en matchuppvärmning i somras. Sen fick jag ta 4 veckors break från fotbollen pågrund av gallblåseoperationen. Jag hävdar fortfarande att det är lätt som en plätt att opereras, även fast jag vet att allas förutsättningar är olika och att jag hade väldans flyt i samband med min operation. Men jag har inte haft några problem alls efteråt och det är skönt. Sen har jag haft revbensbrott under sommaren men varit hyfsat skadefri under höstsäsongen av fotbollen, men fått åtnjuta lite förkylningar. 

Men det konstigaste är väl "skadan" jag just nu har dragit på mig. Jag vet inte hur jag fick den och det är väl lite oklart exakt vad det är. Mitt vänsterlår, på utsidan, är svullet, 2 cm större omkrets än högra låret vilket är mkt enligt läkaren på vårdcentralen. Det hugger, mest under natten, i låret och det spritter och ryser i benet i princip hela tiden, som att det skulle gå elektricitet i låret hela tiden, det är lite svårt att förklara. Jag har även blåmärken på exakt samma ställe där det hugger till. Sjukt skumt. Läkaren var också lite rådvill, hon tyckte mina symptom var lite oklara ur den synpunkten att det var svårare för henne att sätta en diagnos. Så vi jobbar just nu med 3 möjligheter, den första är att det är en inflammation i låret. Den andra är att det kan vara en muskelbristning, jag har fått en remiss för magnetröntgen men vem vet hur länge det tar. Den tredje är att det kan vara en blodpropp i benet. Min söta läkare Katalin är orolig för det sista även om hon tror att de två första är mer troliga med tanke på mina symptom, så jag lovade henne att ifall smärtan tilltar blir det en tur till akuten på Östra. Men jag har inte så ont mer än att benet känns svullet och obehagligt och att känseln är lite bortdomnande, det sista beror nog till störst del på att benet är svullet. Oavsett vad det är, känns det som att det kan ta tid innan jag är helt återställd, muskelbristning tar säkerligen runt 5 veckor eller mer och inflammationers läketid är också oklart. Titta bara på Guidetti, även om vi garanterat inte har samma infektion, så tog det tid för honom att bli kvitt sin. Jag ska smörja en salva som förhoppningsvis hjälper. Sen tog vi även lite blodprov, får vänta ett par dagar innan de är analyserade. Men det känns skumt och det känns som att jag inte får någon lugn och ro vad gäller skador. Men nu blir det att vila några veckor innan jag möjligen kan träna lite överkropp. 

Sedan hoppas jag inte att skadan ska hämma skolarbetet, den intensiva hösten fortsätter och kommer vara intensiv en bit in på uppsatsen också, kanske hela våren. Och att jag inte ska behöva vara borta från fotbollen alltför länge. 

Det får bli min nyårsönskan, jag kör aldrig löften utan mål och förhoppningar. Mina resmål fortsätter om min budget håller och så önskar jag att mitt ben ska bli snabbt återställt så jag kan börja träna igen. Det finns andra önskningar också, men man måste få vara lite mystisk också. 

Alla dagar kan vara magiska, bara du tillåter dem att vara det.

Ta hand om varandra nu under nyår, krama alla du ser och ta ett steg tillsammans mot en värld, mot ett 2014 där vi respekterar varandra och tar hand om varandra. Där vi omfamnar mångfald och har jämlikhet och vi inte har några krig.

"It is a brave new world - the war is won"

De 2 låtarna ihop blir väldans lång men videon fantastisk om man ser igenom hela.

"I believe in nothing, but the beating of our hearts"

Gott nytt år

Karlstad, juldagskväll och man kanske ska hänga ute och träffa allt folk. Eller så sitter man hemma framför tv helt själv och bara slappar. Det bästa med att gå ut juldagskvällen när man är hemma i Karlstad är att alla man känt troligen är ute på krogen. Det sämsta med att gå ut juldagskvällen är att i princip alla är ute. Nej, jag är ingen festprisse, men tycker det är kul att gå ut och dansa ibland, men inte varje dag eller varje helg. Visst nu har det inte blivit så mkt utgång på nattklubb det senaste så det kanske hade varit dags idag, men jag gillar verkligen inte när det blir för mkt folk. Detta är något som lever kvar efter Burger King tiden, att jobba nätterna på avenyn var mitt kall och det var det roligaste passen att jobba. Men jag har också sett baksidan med så mkt folk på samma yta, därför drar jag mig ibland för att gå ut på krogen. Sedan så föredrar jag iof förfestsstämningen för att det blir lite intimare och mysigare. Dessa är några utav anledningarna till varför jag ibland väljer att inte gå ut. Jag träffar de jag vill träffa ändå.

Det blev en liten annorlunda julafton i år. Nya traditioner, lite nytt sällskap, prinsessan Ronja bland annat, men också min käre far. Det var rätt länge sen som vi träffades under en julafton senast. När mina föräldrar skildes blev det naturligt att vi träffade pappa hos farmor på frukost och sen drog vi till jullunchen med mammas släkt innan vi åkte hem till mor för lite julklappsutdelning för att sen åka till pappa för julklappsutdelning där. Sen för några år sedan så flyttade pappa till Borås, för att leva ihop med Anneli. Det är svårt att åka fram och tillbaka och hinna med allt när ena föräldern bor i Borås och andra i Karlstad. Men vi fortsatte att åka till farmor på julfrukost och ibland dök pappa upp där också. Sista julfrukosten hos Farmor Marianne var för 5 år sedan ca 5 månader innan hon äntligen fick somna in för sista vilan, det var också senaste gången jag och pappa spenderade tid ihop på julafton. Min käre far som alltid varit en hjälte, som kan allt och som har närt mitt teknikhjärta. Det var fint att få spendera julafton med honom och även jättekul att få hänga med min brorsdotter Ronja 8 månader.

Det finns de som inte firar jul av olika anledningar. För mig är det en viktig helg. Inte för julklapparna utan för att man prioriterar att träffa familjen så gott det går. Man tar sig tid att stanna upp och snacka och njuta av varandras sällskap. Det är lätt att ta allt sådant för givet men jag uppskattar mer och mer den lilla tiden jag får ha med min familj och med mina vänner.

Istället för utgång spenderadea juldagskvällen med kortspel och puzzel och julgodis. Mkt enkelt och uppskattat. Imorgon kommer min andra bror med familj, det ska bli mys att träffa dem. Pågrund av skolan har det inte blivit så mkt av den varan under hösten trots att de bor 10 minuters promenad från mig i Göteborg. Så hoppas på mysstunder där oxå.

God fortsättning till alla därute. Jag önskar att allas önskningar har slått in och att ni har fått fira julen som ni helst av allt hade velat göra och om inte så tänker jag att året har 365 dagar, om möjlighet finns är det aldrig för sent att ta kontakt. Vem vet, det är inte bara julen som är magisk!!

Många kramar