Ojojoj, sitter just nu och kollar semifinal nummer 2 i Fotbollsem och Italien leder med 2-0. Det gör ont i mitt hjärta som håller på Tyskland men 2-0 målet var riktigt snyggt måste jag säga. Denna fotbollsfest börjar närma sig slutet och det kommer då bli vanlig vardag utan fotbollssnack och tittande utöver den vanliga dosen.

Vardag betyder just nu för min del plugga till sommarkurser, jag läser 2 på distans. En som handlar om organisation och ledarskap och den andra som heter Brottsplatsen arkeologi, förhoppningsvis ett ämne i min smak som älskar allt som har med kriminalserier och kriminalböcker att göra. 

Annars är det träning som gäller, målet är 4-5 pass i veckan av lite olika karaktär. Efter idag har det hunnit bli 2.5 pass. Den halva kommer utav nybörjarbuggkursen som jag testade på Liseberg i måndags, har aldrig dansat uppstyrd bugg förut. Det blev inte så intensivt även om man fick röra sig hela tiden och testa steg och svänga runt, därav halvan. Bugg innebär mycket högerhand upp i luften vilket slog upp en trolig "upper body injury", som vi skulle sagt ifall jag spelat i NHL, som jag troligen drog på mig på fotbollsträningen måndagen innan. Det var då jag kände att det drog till 2 ggr om på stället där jag har ont men har knappt känt någonting förräns jag vaknade upp i tisdags, dagen efter buggen, och då hade jag ont i princip alla rörelser jag gjorde. Speciellt svårt med att sätta sig upp från liggande eller sittande på golvet. Kanske skulle jag hoppat PT-passet som var inbokat under tisdagen. Men tänkte att smärtan skulle släppa efter att ha börjat röra på sig lite. Det gjorde det inte men tänkte att vi kör ändå och meddelade Moa att det kanske skulle få bli lite modifieringar på passet som hon hade planerat. SEGT. Förra passet vi körde hade jag ju skadan i benet och nu detta. Det där med fotboll är ju livssfarligt.   

Moa hade planerat ett toppenpass, som vanligt, nämligen 7:an. Vilket innebär 7 varv med 7 övningar och 7 reps/övning. Detta görs på tid och så ska man helst förbättre tiden nästa gång man kör detta. I princip alla överkroppsövningar byttes ut mot lite andra benövningar. Vi testade några övningar som dock fick bytas ut under tiden. Jag kände mig tung, det var inte den vanliga tufft pass känslan som jag brukar få. Den känslan jag hade var inte alls något som jag är van vid. Moa brukar kunna dra ur mig allt som finns och det gjorde hon denna gången oxå men inte på samma sätt. Nu kändes det som att i flera övningar hade kroppen mer att ge men det sa stopp innan jag ens hade möjlighet att utmana kroppen på riktigt. Kanske var det skadan som satte stopp, Moa sa till att om det gör ont så ska vi inte göra den övningen, men jag kände inte att det var så men kanske stoppade skadan mig mentalt. Att min hjärna inte vågade tro på att kroppen skulle hålla då jag hade en skavank som hade häcklat mig under dagen. Vem vet. Känslan, som jag tolkat det i efterhand, var lite som om att jag låg nedgrävd i underjorden, och fick en massa uppgifter att lösa men fick inte utrymme att utföra dem fullt ut eftersom kroppen inte kunde röra sig. Men all träning är bra träning och man ka ju inte vara på topp jämt, jag hör Moas röst i mitt huvud emellanåt när jag får lite motgångar. Dessutom fick jag lite träningsprogram för sommaren och lite tips för att nå mina mål som jag har uppsatta.

Ett av målen blir härmed officiellt: Jag ska utföra göteborgsklassikern, 3 lopp som ska genomföras under 1 års tid. Först ut är ett 1 km simning i Delsjön 18:e augusti, följt av finalloppet i skatås i oktober som är 1 mils löpning och avslutas den 26 maj nästa år med Hisingen runt, 5 mil på cykel. Tanken är att börja simma mer regelbundet inför simningen speciellt då jag är lite av en badkruka, så start blev idag. Visste inte hur det skulle kännas med skadan då jag känner av den lite fortfarande. Men det gick bra, kändes mest stelt men lyckades hålla ett bra tempo, 36 minuter på 1 km vilket är ganska snabbt för att vara mig, brukar vanligtvis ligga upp mellan 38-40 minuter. Målet var att inte sätta ned fötter eller stöta i väggarna alls under hela sträckan för att efterlikna 1 km simning ute så långt det går i en bassäng. 

Så håll tummarna och heja på mig i denna mjukklassiker!!

Veckan har även varit fullt av mys med vänner och familj. 

Tidig frukost på CT24 med delar av solstadsgänget. Jag blir alltid lika glad när jag träffar dessa underbara människor, efter det bar det iväg till Handels där jag skrev ut och lämnade in min och Beccas kandidatuppsats!

Det firades sedan med heldagshäng med mina 2 underbara brorsbarn, Karin och Olle, och bror Linus. VI hängde och lekte på Universeum där Karin fick klättra som hon älskar och Olle, som gärna försöker klättra på vertikala stenväggar, älskade polisbilen som fanns där. 

Idag fick jag följa med Eva-Karin till Cafe marmelad, som jag aldrig varit på innan, för en fantastisk kväll med livespelning under en klarblå himmel. Räfven som var huvudakten var ett riktigt roligt band att lyssna och kolla på, de ska spela på liseberg i augusti någon gång och jag kan varmt rekommendera  att gå dit och kolla. Vilken energi och diversifiering i instrument som används. 

Helgen som kommer blir att ta sig till Borås och umgås med min kära pappa! Sen på måndag bär det iväg till hem- och solstaden. Mys med 4 dagars festival står på schemat!!

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...