Dags för sista gången med Sista sången.
Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band.

Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl av ett kapitel i mitt liv som präglat mig så oerhört mycket.

Ni kanske tycker att det bara är musik och bara är ett band och att det finns fler. Vilket är helt rätt men i mitt liv så har det inte funnits mer än 2 band som följt mig, stöttat och hjälpt mig och som jag följt med hela mitt hjärta genom större delen av mitt liv. Die Happy från Tyskland är ett av dessa band och Kent är det andra. Idag gör Kent sin sista spelning någonsin och för mig blir det som att ta farväl av en nära kär vän.

Kent kom in i mitt liv när jag var 11-12. Jag var en splittrad och vilsen tonåring som försökte hitta min plats i världen. In kom Kent med låtar som Blå Jeans, Gravitation & När det blåser på månen. Videon till Gravitation som utspelas i ett bårhus var oerhört fascinerande och Jockes texter hjälpte mig hitta rätt i vardagen. Jag kunde verkligen relatera till texterna. Vilket har hjälpt mig i alla olika livssituationer jag hamnat i.

Så fort jag fick chansen lånade jag brorsans Kent skivor och spelade på min cd-spelare. Det blev ett av de första riktiga gemensamma intresset vi hade, mina bröder och jag. När man är sladdbarn som jag är växte jag i princip upp som ett ensambarn även om de var där och vi bodde ihop. Men åldersskillnaden gjorde att vi levde så skilda liv. Men tack vare Kent började vi umgås mer på riktigt. Min första riktiga konsert var Kent på Kalasturnen i Göteborg med Linus 2002. Efter det har jag och mina bröder sett större delen av mina Kentkonserter ihop. Därför blir det extra stort att ikväll få se Kent för allra sista gången med bröderna. Så glad att vi lyckades få till en sista konsert som vi ska gå på alla 3.

Så Kent är helt enkelt mer än ett band. De  har varit med mig i vått och torrt.

Så ikväll blir det ett stort tack för musiken och texterna!
Ni kommer vara saknade, men musiken och texterna kommer leva vidare.

Tack för allt!