Lördagkväll, en kväll för fest och dans. Ibland iallafall. Inte för mig ikväll. Idag har jag en mental omladdningskväll vilket innebär fotboll, JA Tyskland vann öppningsmatchen mot Portugal, och musikvideor på youtube. Det har varit en tuff period med uppsatsen som har lett fram till gårdagen. Det har jag även nämnt tidigare i inlägg på bloggen. NU SER JAG LJUSET I TUNNELN. INTE LÅNGT KVAR!!

Under veckan har jag bråkat med en halvtrasig mobil, jag var lite klantig samtidigt som en annan person var lite vinglig och lyckades tappa telefonen i backen. Totalt busted skärm, helt enkelt. Men nu känns det bra. Ny telefon har jag fixat så nu slipper jag det irritationsmomentet. Riktigt skönt faktiskt, för jag kan lätt tappa tålamodet på  elektroniska saker som inte riktigt fungerar som det ska. Jag förstår att det bara är materiella ting och att livet inte beror på dessa saker. Men det är jäkligt skönt när allt  fungerar som det ska. Som till exempel den lilla skadan jag dragit på mig i höger benet. Jag har förlikat mig med vad den innebär, vila och mer vila, från löpningen iallafall. Stadsloppet blir inställt för min del. Men det kommer nya utmaningar, och det ska ju helst vara resan och inte enbart målet som man lever för. En tanke som jag mentalt försökt spika in i hela mig, tillsammans med att jobba med att förändringar inte behöver vara en dålig sak utan istället ta det lite för vad det är och inte göra en större grej utav det hela. Livet brukar lösa sig ändå.

I torsdags när jag var på väg på PT-pass med Moa på SATS upplevde jag en mental uppenbarelse, eller uppenbarelse är egentligen lite fel ord men kommer inte på något bättre just nu. Jag kan ibland slås utav känslan av hur häftigt det är att jag är just där jag är, en sådan där overklig känsla att t.ex "shit" jag bor verkligen i Göteborg eller jag har lärt känna just den här personen. Det är som oftast en positiv känsla i dessa upplevelser men i torsdags morse dök det upp en annan känsla. Jag fick känslan av att jag åkte med och att det var en film framför mina ögon, att det jag upplevde inte var på riktigt utan bara hittepå. Att stunden, eller livet, jag såg framför mig aldrig skulle kunna vara sann, jag förtjänade inte att vara där just då. Det var en skum känsla helt enkelt och jag vet inte varför det dök upp, troligen för att jag varit så mentalt trött det senaste att jag inte lyckas trycka fram positiva tankar. När försvarsmuren är svag då är det lätt att bli irriterad snabbare och bli mer känslosam. MEN, nu är uppsatsen snart färdigt och jag har lite sommarlov förhoppningsvis. 

Dock fick PT-passet mig på andra tankar. Det är något helt fantastiskt beroendeframkallande att under 60 minuter få en person som bara är till för dig. En person som vet exakt vilka punkter som ska tryckas på för att jag ska få ut det mesta av det. Moa som jag kör med är också en riktigt go person vilket gör det riktigt roligt att gå dit och jag blir sjukt inspirerad varje gång jag träffar henne. Ett litet krutpaket 'är hon och hon syr alltid ihop sådana roliga pass. Denna gången var kanske tänkt från min sida som lite extra inspiration inför stadsloppet, men det fick bli något helt annat med fokus på överkroppen för skadans skull. Så idag 2,5 dag efteråt har jag fortfarande träningsvärk i hela överkroppen. Träningsvärk är livet! Sen lyckades Moa även med att, efter att ha snackat rehab träning och då nämnt vattengympa några gånger, få mig att vilja gå på vattengympa så det blev ett till pass på kvällen på Valhallabadet. Vattengympa är en sjukt bra träningsform. Det känns inte ens jobbigt förutom att man är sjukt trött i allmänhet efteråt. 

Uppsatsseminariet på fredagsförmiddagen firades med en långdag, upp tidigt för vi hade första passet 8.15, skönt för då slapp vi så många åhörare också. Efter alla obligatoriska moment, bestämde min partner Becca och jag att vi skulle dricka vin. Lunch på El Corazon på kungstorget följdes av häng med Johanna på Vasastan, där Uffe slöt upp senare, där vi intog ytterligare glas innan vi drog vidare. Jag hade en sån önskan av fint väder och häng i Slottsskogen och en flaska fin eller två. Vilket gjorde att jag var sjukt sugen att gå på systemet, konstig tanke eller hur? Så vi lyckades få in det oxå i våran agenda. jag kan helt klart säga att jag kände mig nästan som att jag var 19 igen och stod på det där flaket och sjöng; "Oh lord its hard to be humble" en solig dag i Karlstad. Jag kände mig fri som en fågel och ganska avslappnad. Vilken skön känsla! Jag fick mig även en hamburgare på Dubliners   på Järntoget till middag innan vi drog vidare i regnet hem till Elenor och lite trevlig förfest. Jag hade redan bestämt innan att utgång inte var aktuellt för mig, även om det ibland kan ändras, var inte sugen på att sova bort hela lördagen. Jag tycker verkligen det är helt bortkastat att en hel dag försvinner för att man drack alkohol dagen/natten innan. Jag ser verkligen inte tjusningen i det. Ibland blir det dock så och oftast har man sjukt kul de gångerna, men jag gillar oxå att ha sjukt kul dagen efter. Det blir alltid en avvägning. 

Nu blir det iallafall förhoppningsvis bara ett par dagars jobb till med uppsatsen innan den slutgiltliga inlämningen och ett godkänt betyg. Hade varit så skönt, snart är det dags att börja mentalt förbereda sig för en masteruppsats.  Jag vill knappt tänka på det.

Sommarlov here I come! "Om du vill ha mig, nu kan du få mig så lätt"

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...