Jag har berättat mycket om känslorna jag haft i samband med pappas bortgång. Jag har inte berättat så mycket detaljer kring hans sista dagar med oss på jorden. Detaljer som kommer vara inristat i mitt hjärta för alltid. 

Det finns en låt av Kent som fångar känslorna och tankarna jag hade den sista tiden med pappa på IVA och avdelningen för infektion när vi satt vid hans sida in till slutet.

Låten M:

Du faller handlöst framför mig

På din väg mot okända land

och när din sjukdom tagit dig

Ska jag ge någon gata ditt namn

Tar fram vår kamera

Tar ännu en bild

Där du bara ler och ligger still

Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

ja, det verkar så enkelt vännen.

Men ingenting i denna världen var väl någonsin lätt att förstå

Jag tog en roll när du blev sjuk

En roll som krävde hårdare hud

Min kraftreserv den tar snart slut

Som min tro på en ingripande gud

I ditt stora hjärta börjar slagen bli små

Och du rör min kind så jag förstår

att det bara är timmar tills du går

Fem steg bakåt, två steg fram

På lite håll liknar det dans

Och i drömmen håller du min hand

Det verkar så enkelt vännen

Ändå är det så obegripligt svårt

I en värld byggd av män för männen

Där ingenting har något värde

Utom minnet av allt som var vårt

//vi ses på den andra sidan pappa. Saknar dig massor

Jag vet vad tiden är värd. Och tiden rinner iväg. En gång var jag miljonär när vi hade all tid i världen.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...