Något hände i kroppen någon gång i december. Mer vet jag inte. Jag vet varken när, var eller hur jag skadade mig. Det enda jag vet att jag på annandagjul vaknade upp med en jättekonstig känsla i vänsterbenet. Några undersökningar och provtagningar och en magnetkameraundersökning senare kunde vi utesluta: blodpropp, muskelbristning, inflammationer i någon slemsäck eller liknade, och även reumatism. Det sistnämnda var riktigt skönt att få avklarat likt blodpropp. Jag kände ganska tidigt att den diagnos jag helst av allt ville ha, även om den även kändes minst trolig, var muskelbristning. Den diagnos som kan vara svår att bli av med men det kändes som att det var det var den som skulle kunna ta snabbast tid att läka och jag kunde återgå till träning och fotboll. 

Men nej, inget ska vara lätt i livet. Man växer med motgångar och allt har en mening. Problemet i benet kommer från ryggen. En diskutbuktning som påverkar en nerv i benet. Den skapar smärta, pirrande känsla, strålningar och krypande känsla i benet. Efter att ha rehabat, med restriktion på hur jag får röra ryggen. T.ex ryggresningar var inte bra det gjorde bara problemen värre. Nu ska jag trycka tillbaka disken med hjälp av en sidorörelse, men bara åt ena hållet. Vilket har hjälpt mkt, problemet med benet har minskat avsevärt. Men när svullnaden kring disken börjat lägga sig har ryggsmärta börjat smyga sig på. Vad är det för något jag ska lära mig av detta?

Sjukgymnasten Charlie och hans elev har sagt från första mötet att fotbollen ska läggas åt sidan, en av de mest skadedrabbade sporterna någonsin. Men även den roligaste att utöva. What to do??

Det logiska är att sluta helt, dumt att riskera att skada sig svårt för livet. En diskutbuktning kan lätt bli till diskbråck ifall man vrider till på fel sätt. Jag hade hoppats kunna ta beslutet att sluta med fotboll pågrund utan att vara skadad. Denna gång blir det nog inte så. Men känner mig inte riktigt redo att sluta än. Men kanske beslutet växer fram. 

30 års kris???

Vette sjutton! Eller kanske en, vilket resulterade i en skön resa till London. Jag har tyckt innan att födelsedagsfirande alltid varit något trevligt och en trevlig dag att dra ihop vänner och familj för mys, kanske nåt gott att äta och något trevligt spel eller liknande. 

Denna gången kände jag att jag ville premiera mig själv lite extra, man fyller ju bara 30 en gång i livet. Sedan ska jag säga att mitt liv har upplevt den tungsta perioden någonsin de senaste 6 månaderna. Så varför inte låta mig njuta lite extra av en dag för att glömma bort och få en ytterligare en nystart. 

Så vi blev totalt 9 personer som strålade ihop i London där vi drack mkt, käkade mkt och bara hängde och umgicks. En sjukt lyckad helg och jag kom hem till Sverige som nybliven 30 åring. Det var längesedan jag var så glad och nöjd som jag var i måndags efter att vi landat på Säve. Jag var även sjukt trött, höll på att försova mig till uppsatsintervjun morgonen efter. Det var helt klart värt det :). 

Inga bilder överförda än, så får bli vid ett senare tillfälle.