Något hände i kroppen någon gång i december. Mer vet jag inte. Jag vet varken när, var eller hur jag skadade mig. Det enda jag vet att jag på annandagjul vaknade upp med en jättekonstig känsla i vänsterbenet. Några undersökningar och provtagningar och en magnetkameraundersökning senare kunde vi utesluta: blodpropp, muskelbristning, inflammationer i någon slemsäck eller liknade, och även reumatism. Det sistnämnda var riktigt skönt att få avklarat likt blodpropp. Jag kände ganska tidigt att den diagnos jag helst av allt ville ha, även om den även kändes minst trolig, var muskelbristning. Den diagnos som kan vara svår att bli av med men det kändes som att det var det var den som skulle kunna ta snabbast tid att läka och jag kunde återgå till träning och fotboll. 

Men nej, inget ska vara lätt i livet. Man växer med motgångar och allt har en mening. Problemet i benet kommer från ryggen. En diskutbuktning som påverkar en nerv i benet. Den skapar smärta, pirrande känsla, strålningar och krypande känsla i benet. Efter att ha rehabat, med restriktion på hur jag får röra ryggen. T.ex ryggresningar var inte bra det gjorde bara problemen värre. Nu ska jag trycka tillbaka disken med hjälp av en sidorörelse, men bara åt ena hållet. Vilket har hjälpt mkt, problemet med benet har minskat avsevärt. Men när svullnaden kring disken börjat lägga sig har ryggsmärta börjat smyga sig på. Vad är det för något jag ska lära mig av detta?

Sjukgymnasten Charlie och hans elev har sagt från första mötet att fotbollen ska läggas åt sidan, en av de mest skadedrabbade sporterna någonsin. Men även den roligaste att utöva. What to do??

Det logiska är att sluta helt, dumt att riskera att skada sig svårt för livet. En diskutbuktning kan lätt bli till diskbråck ifall man vrider till på fel sätt. Jag hade hoppats kunna ta beslutet att sluta med fotboll pågrund utan att vara skadad. Denna gång blir det nog inte så. Men känner mig inte riktigt redo att sluta än. Men kanske beslutet växer fram. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

barnfota barn i tiden med sand mellan tårna trodde aldrig sommaren skulle komma kanske blir det bara idag maneterna flyter runt vid strandkanten   varma sydöstliga vindar i en tid då inget är vårt vi greppar varje sekund efter att ä...

Blå himmel, dina ord ekar i mitt huvud Gör sånt du tycker är kul 5 långa år Längesen allt var normalt Vem är jag nu Stora kval   I flera år Levde vi, sida vid sida Far och dotter Stumma ord, riktiga händelser Gemensamma intresse...

Det var ett tag sen jag skrev och anledningen är för att jag haft svårt att förhålla mig till det som hänt och min del i det. Nu känns det som att jag behöver skriva av mig en del av som hänt. Så här kommer en del av min historia och min brors ur mit...

Några timmar kvar nu, 2016 på väg in i historieböckerna. Jag ska ärligt talat medge att jag är enormt kluven till året som har gått, mycket har hänt både bra och mindre bra saker. Risken finns att denna årskrönikan blir mörk och djupare än tidigare å...

Dags för sista gången med Sista sången. Jag sitter på ett blå tåg mot huvudstaden och tänker tillbaka på 20 år med ett av Sveriges bästa band. Det blir inget rimmande denna gången eller lek med låttitlar. Istället blir det ett avskalat farväl a...