Min bror förklarade på ett ganska bra sätt igår hur han såg på situationen vi är i nu, som så många andra har upplevt eller upplever just nu. Den bizarra situationen som uppstår när en kär person rycks bort från en. Man har en sorgevärld där man befinner sig större del av tiden, en värld som är oerhört viktig att vara i. Att få sörja och vara ledsen är extremt viktigt men även extremt tufft, speciellt då man även lever i två andra världar parallelt. Vardagen, där livet går vidare med allt vad det innebär och världen där man ska reda upp i den avlidnas affärer och planera begravning. Dessa tre världar är ganska åtskilda men ibland sipprar de in i varandra och rör om i grytan än mer. Jag blir rätt illamående när det händer och vet inte riktigt vart jag ska ta vägen. Då vill jag gärna inte vara själv samtidigt som jag vill bli lämnad ifred. En bizarr situation helt enkelt. 

Jag har tänkt mycket på situationen och hur svårt det är att stå bredvid en som sörjer, att veta hur man ska bete sig och vad man ska göra eller säga. Jag har själv varit i den situationen som kompis och släkting och jag har insett att jag inte alltid har valt rätt stig i skogen i liknande situationer. 

Det är verkligen inte lätt att vara den som sörjer eller den som kanske är sjuk i cancer eller något liknande. Man behöver mycket stöd från nära och kära samtidigt som man ibland bara vill vara ensam. Hur ska man göra då? Jo, ingen blir arg om man visar omtanke. Under tiden på IVA, och tiden nu efteråt har jag uppskattat alla små fina meddelanden och samtal som jag fått av vänner och släktingar. Bara det att upptäcka ett missat samtal har lyst upp mina dagar. Att veta att någon tänkte på mig och ville höra hur jag har det är en oerhört fin tanke. Alla har kanske inte möjlighet att vara fysiskt nära men det lilla har varit skillnaden för mig iallafall. Jag har lärt mig att jag vill gärna ta beslutet att inte svara på samtal eller meddelanden. Så om du tror att jag har fullt upp eller kanske vill ha lite space så hör gärna av dig ändå. Känner jag för det så svarar jag. Och svarar jag inte så testa gärna igen. Att bry sig om någon innebär inte att man tränger sig på när man hör av sig även om det är viktigt att låta den som sörjer ta beslutet att orka svara. Ibland om jag har en supertung dag så kan ett pling i telefonen enbart lysa upp. 

Så mitt tips till dig som går bredvid är att hur tufft det än är, stanna kvar, erbjud hjälp och visa att du finns där. 

Som den som står bredvid så frågar man ofta "är det något jag kan göra?" men det är ibland väldigt svårt att veta vad när man är mitt uppe i det. Fråga istället "vad kan jag göra?". Lite mer konkret.Jag har uppskattat att många av mina vänner har bjudit på middag och erbjudit sovplatser. Något så enkelt som att erbjuda mat har varit guldvärt för mig. Att ha något att se framemot samt att få lite sällskap och att få stilla ett basalt behov kan göra så väldigt mycket. 

Med detta vill jag tacka från djupet av mitt hjärta till alla mina vänner, min familj och släktingar för att ni finns där och för att ni bara är så fina.